Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
391.
HELIANTHEMUM vulgare. Willv.
(Cistus Helianthemum Linn.)
Allmän Solhvifva.
Stammarne träaktiga vid roten och
kull-liggande; Bladen aflånga med nedböjd kant,
inunder gråludna: Sliplerne lansetllika.
Linn. Fl. Su. s. 184. Cl. 13. Polyandria Monogynia. — Liljebl.
Sv. Fl. s. 214. Kl. 9. Mångmänningar Enqvinn. — Retz. Fl. oecon.
s. 175. — Pharm. (olim) Helianthemi Herba.
Cisterne utgöra en egen naturlig familj och kunna ej
förenas med Vexter med hjulformiga blommor (Rotaceae), till
hvilken von Linné trodde dem närma sig. Han ansåg de
egentliga Cisterne såsom innefattande ett enda stort slägte;
men då frukten lemnar oss, framför andra delar af
fröredningen, de väsendtligaste kännemärken, så tyckes vara
skäl att följa Jussieus anledning att dela slägtet i tvenne,
hvilket äfven arternas mängd och förhållande sins emellan
billigar. Och du vi som karakter för de rätta Cisti antaga
en fler- (5-10) rummig kapsel, vid hvars skiljeväggar fröna
äro närmare medelpunkten fästade, så tillägga vi
Sollivifvorna (Helianthema) en kapsel blott med ett runt, som
dock visar tecken till skiljeväggen på de 3 valvler, med
hvilka frukten omsider öppnar sig, och hvarvid, i en rad
på hvarje, fröna äro ansutna. Blomfodrets 5 blad äro
dessutom hos dessa sednare olika stora eller 2 mindre än
de öfriga, hvaremot de äga lika storlek hos det förstnämda
slägtets arter, hvaraf ingen finnes i Norden, men af
Solhvifvorna åtskilliga, ibland hvilka den närvarande är
allmännast på torra gräsvuxna ställen och backar, i
synnerhet på lergrund och kalkartad jordmån.
Såsom ordentlig buskvext kan den väl icke anses, men
den har träaktig rot, och de derifrån uppstigande, ofta
talrika stjelkarne bli äfven sådane nederst, hvarföre de
merendels perennera och följande året gifva örtlika,
spridda, nedliggande grenar eller stjelkar, tätt försedde med
motsittande smalt aflånga, trubbiga blad med bakböjd
kant, inunder gråludna och stundom ofvanpå gleshåriga,
i hvilkas veck 4 lansettlika, finhåriga stipler sitta. Några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
