Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
398.
LILIUM BULBIFERUM
Brandgul Lilja.
Bladen äro smala, nästan jemnbreda, och
sitta spridda på stjelken. Blommorna stå
upprätta, och äga innantill sträfva kronblad.
Linn. Sv. Pl. p. 433. — Faun. Svec. p. 547. — Cl. 6. Hexandria
Monog. — Liljebl. Sv. Fl. s. 137. 6- Sexmänn. Enqvinn. — Retz.
Fl. oecon. s. 417.
Likasom den arten, hvilken vi förut (N:o 387)
beskrifvit, är också denna af främmande ursprung, men vand
småningom vid våra luftstrek, får den också nu ett rum
i Svenska Floras blomsterkrans. Man finner den i mängd
vexande på ön Aspön i Mälaren under ekarne, der von
Linné sjelf angifvit densamma. Den odlas emedlertid
vanligt i trägårdarna, hvarest dess blommor blandade med
dem af de hvita och af kroll-liljorna , förhöja
blomstertidens prakt.
Rot-Löken som är rund, består af flera löst på
hvarandra liggande saftiga, hvita skal eller fjäll, med några
trådlika rötter midtinunder. Örtstjelken, enkel och odelt,
blir stundom par alnar hög, kantig och strimig, mer och
mindre finhårig eller slät, besatt med många spridda blad,
öfverst flatt utstående 2–3 tum långa, smala och
helbräddade. I alla öfra bladvecken danas en liten klotrund, grön,
glänsande lök, som omsider affaller och tar äfven rot som
en egen planta. Toppen ändar sig med en tjock
blomstjelk, som merendels delar sig i 3–4, hvardera med sin
blomma, som står upprätt, klockformig, å ömse sidor
pomeransgul och utanpå blekare. Innantill äro kronbladen
ojemna och sträfva af upphöjda fåror eiler skarpa
lameller, med strödda svarta prickar. Tre af dessa kronblad
äro liksom yttre och litet smalare, särdeles vid basen, men
de tre inre utvidga sig nederst vid deras fäste. Alla äro
der utmärkta med en håningshysande fåra. Blomningen
sker i Juli. Under den tiden har man så väl hos dessa
blommor, som på flera höggula, märkt ett slags skiftande
elektriskt sken via solgången. I sin egentliga hemort,
Sibirien och Tatariet, begagnas Lökarne af de der
befintliga folkslagen, såsom födämne, på lika sätt som om
kroll-liljan blifvit anfördt, och är, utan tvifvel, äfvensom
denna, oskyldig och användbar.
Tab. — Öfra delen af den blommande vexten efter
naturen tecknad — samt Löken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
