Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
401
MELICA CAERULEA.
Blå-Slok.
Blomvippan är grenig; Blommorna
cylindriska, mörkblå.
Linn. Syst. veg. 13. p. 97. — Fl. Sv. s. 23. (Aira caerulea) Cl. 3.
Triandria Digynia. — Gottl. res. s. 241 — Skånsk. r. s. 295. 318. — Liljebl.
Sv. Fl. s. 57. Kl. 5. Tremänn. 2:qvinn— Retz. Fl. oec. s. 450. — Gmel.
Fl. Badens. I. p. 176.
Ett bevis att man stundom bör iakttaga den bestämda
karakteren af ett vextslägte, och icke följa den likhet,
som vid första åsynen företer sig, lemnar detta gräs, som
länge ägt sin plats bland Tåtel-arterna, från hvilka de af
Slokslägtet skilja sig genom deras i hvarje blomfoder
befintliga 3:dje blomämne, enligt ofvanföre (N:r. 354. 365.)
gjorde uppgift; och detta är grunden til Blåslokens
flyttning, ehuru den är ändå litet skiljaktig. Roten är
lökartad, med flera stela rot-trådar. Strået, längre eller
kortare, vexer upprätt, trindt med blott en led eller knä
nederst, samt der bladigt, men ofvantill bart och slätt.
Bladen äro något styfva, utan märklig sträfhet, om ej
för synglaset. Blomvippan blir grenig och hopdragen, samt står
upprätt. Blomskaften sitta mest parvis, enkla eller delta;
med sträfva kanter och uppräta blommor, som äro mörkt
purpurfärgade af de hvassa och kölade blomfoderskalen.
Inom dessa befinna sig 3–4 floskler, skiftevis fästade, som
äfven hafva hvassa skal (glumae), men af hvilka floskler
blott den första, eller de 2 nedersta äro bördige. Deras
hanknappar äro nästan svartblå.
Vanligt förekommer detta gräs 2–3 qvarter långt, men
man har ock anmärkt en afart af 2 alnars höjd, och half-
alns blomvippa. Det lfrra är allmänt hos oss på
lågländtare, sumpiga och magra gräsfält: det sednare vexer i
somliga utrikes bergstrakter. Lightfoot anför också en annan
i lundar vexande afart med blekfärgad eller ljus
blomvippa. I Juni och Juli är vanliga blomningstiden.
Muskreaturen äta gräset gerna, i synnerhet i yngre tillstånd, helst
detsamma blir styft med åldern, i synnerhet den större
afarten, som också derföre brukas i Badenska
Bergslandet till korgar, qvastar, hattar, regnkappor; äfven till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
