Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
425.
HIERACIUM UMBELLATUM.
Flock-Nackel. Nolanaber.
örtstjelken är rak och slutar sig vanligt i en
blomflock. Bladen sitta spridda omkring
stjelken, jemnbreda och något tandade.
Linn Fl. Sv. p. 274. Cl. 19. Syngenesia. Pol. aeqval. — Liljebl. Sv.
Fl. s. 343. Kl. 15. SVÅGRAR. Lika Svågerlag. — Retz. Fl. OEcon. s. 297.
Ingen afdelning af Svågerklassen är utmärktare än den, hos
hvilken man finner alla de på det gemensamma blomfästet
förenade blomstren liksom tunglika, eller på sidan med en
flik utdragne (Semiflosculosi). Hos dessa är blomfodret af
olika förhållande, antingen enkelt med en rad af fjäll,
eller dessa öfver hvarandra liggande; eller också dubbelt.
Till de andra i ordningen hör Nackel-slägtet, hvars i
allmänhet eggrunda Blomfoder, nästan bara fäste, korta,
merendels 4:kantiga frö med deras hårlika fjun utan stift
(sessilis), ger det en temligen bestämd åtskillnad från de
andra fränderne. Flock-nackeln har en perennerande rot
med rak, ofta mer än alnshög stjelk, som är trind och i
toppen delad som en vippa, eller stundom flocklik, för
öfrigt klädd med många spridda blad utan skaft, mer och
mindre smala och tandade samt ibland sträfhåriga.
Blomskaften stå uppräta, och bli tjockare upptill och liksom
fjälliga samt finludna. Blommorna äro stora och visa sig i
Juli och Augusti, upplysande de torra ängsbackar, der
vexten helst planterar sig. På mycket magra ställen blir
örtstjelken blott enkel eller enblommig; deremot är det
troligt att Blomvippan knappt blir flocklik, om ej Insekter,
medelst deras åtgärd, på det sättet vanskapat den. Som
blomfodret är något hårigt och pipigt, hvilket det egentligen
ej bör vara hos Nackelblomstren, gjorde Haller ett eget
slägte af denna (Intybus). Men då de andre arterne
betraktas noga, upptäckes dock öfvergången. I anseende till
storlek, mer och mindre delad örtstam, och bredare eller
smalare, tandade eller helbräddade blad förekomma då
och då afarter, hvilka likväl synas härröra af jordmånen.
De gräsätande djuren begagna vexten i allmänhet, och
som den trifves på magra och sandiga ställen, så är den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
