Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
426.
ERIOPHORUM CAPITATUM. Schrad.
KLOTFORMIG ÄNGSULL.
Strået är trindt, med strå-smala fårade blad.
Blomaxet är enkelt och klotrundt.
Schrad. Fl. Gcrm. I. p. 151. Cl. 3. Triandria. Monog. — Hoppe.
Taschenb. 1800. s. 104. — Ejusd. pl. Alpin. — Roth. N. Beytr. I. s. 93.
(E. Scheuchzeri). — Hall. Helv. n. 1332 (E. vaginatum. b.)
ERIOPHORUM Alpinum.
Fjäll-Ängsull. Rumpull. Snip.
Strået är 3:kantigt med mycket korta blad.
Blomaxet är enkelt och aflångt.
Linn. Fl. Sv. p. 18. Cl. 3. Triandria. Monog. — Fl. Lapp. s. 24. —
Liljebl. Sv. Fl. s. 19. Kl. 3. Tremänning. Enqvinn.
Begge desse arter tillhöra ett slägte, hvars hufvudmärke
är förut (N:o 180 - 281.) tillräckligt anfördt. I följe af
föresatsen att genom detta Verk lemna fullständig
underrättelse om inhemska gräsen, samt de familjer som närma sig
till dem t. ex. de Säflika vexterna, gifves troligen bifall
åt dessa båda, ehuru de icke äga anspråk till anseende
hvarken i Ekonomien eller Medicinen.
Den förre är en rekryt på Svenska Floras lista.
Wahlenberg och Svartz ha funnit den i fjällnejderne; den förre
i Lappmarkernes, — den sednare i Vesterdalarne, på
sidländta ställen i Särna Socken. Scheuchzer har likväl känt
den för mer än ett Sekel sedan i de Schweitziska
fjälltrakterne, hvarest äfven Haller mycket senare anmärkte den,
fastän utan att erkänna dess specifika värdighet, hvilken vid
nogare granskning icke lär undfalla botanisten. Med E.
vaginatum (N:o 281.) har denna väl någon gemenskap, men
roten är mycket mer krypande, och ger på särskilta
afstånd strån, mest ensamma, 4—6 tum höga, trinda, med
2-3 leder, och nästan bara under blomningen. Bladen,
omsider ungefär af stråets höjd, äro mycket smala, ofvanpå
fårade och inunder convexa. Den medlersta slidan på strået
slutar sig med ett längre blad, men den öfversta har blott
tecken dertill. Blomaxet är nästan klotrundt, ej aflångt eller
egglikt som på den slidförande (n. 281). Biomskalen äro
dessutom mycket smalare och tätt hopsittande; likväl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
