Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
427.
DRYAS OCTOPETALA.
LappsK Dryas. På Isl. Holta Soleyg.
Örtstjälkarne äro trädaktige och nära roten
nedliggande. Bladen äro eggformiga och såglikt
tandade.
Linn Fl Sv. p. 180. Fl Lapp. p. 173. Cl. 12 Icosandria
Polygynia. — Liljebl. Sv. Fl. s. 207. Kl. 8. Tjogmänningar. Mångqvinn. —
Troil. Isländska Res. s. 84. — Hall. Stirp. Helv. hist. n. 1333.
Icke mindre för det nätta i formen af delarne, än för sin
täcka blomma är Dryas utmärkt bland de vexter som
Naturen bestämde till prydnad äfven för fjällens högländta
regioner, hvilkas gräns af eviga ofta skyhöga ismassor
sällsamt contrasterar mot den lifliga grönska, som några
veckors sommar framlockar i dalen af dessa snöbygder.
Dryas hör till familjen Rosacece, och den afdelningen
som Jussieu kallar Potentiller, så väl som Geum-slägtet,
med hvilket den är nära beslägtad. Emedlertid är den
tillräckligen skild genom sitt enkla blomfoder, åtta kronblad,
frönas fjäderlika svans samt nedtryckta fröfäste. Växten
är af perennerande natur; dess rot trädaktig, äfven som
Örtstjelkarne, hvilka ofta flere tillsammans, formera en
torfva och äro kul-iggande, medan grenar och blad stå
uppräte. Smala stipler betäcka stjelkarne, merendels röda, och
torka samt dels bortfalla i mån som de åldras. Bladen med
längre och kortare skaft äro mest ovala, och vid basen
oftast hjertlikt utskurna. I kanten som är inböjd, äro de
groft sågade eller snarare tandade. Ofvanpå är färgen
mörkgrön och ytan slät, fastän skrynklig, men alltid något
glänsande. Den undre deremot hvitluden. De äro länge
grönskande, och deras substans något hård, hvarföre de också
qvarsitta det följande året, ehuru till färgen förändrade.
Blomskaften uppkomma mellan bladen, längre än de,
uppräta, rödaktiga, enblommiga; ofta ludna och öfverst besatta
med körtelbärande hår. Sjelfva blomman, stundom något
lutande, är stor som på den allmänna Cisten, skön och
ganska hvit, ehuru kronbladen, som ha en elliptisk form,
äro då och då på baksidan rödletta. Blomfodret delar sig
i 8 lika flikar, betäckt midt under med mörka hår. De gula
hanknapparae samt de röda pistillerne höja kronbladens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
