Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
429.
ANTHEMIS Cotula.
Surkullor. Surtuppor. Hviteteja. Ballerbrå. På F. Koiran
kusi, Kukkainen.
Blomfästet är koniskt, med hårlika fjäll
(emellan blomstren). Frön bara (utan kant eller krus).
Linn. Fl Sv. p. 298. Cl. 19. Syngenesia. Pol. Superfl. — Liljebl. Sv. Fl.
s. 370. Kl. 15. Svågrar. olika Svågerlag. — Retz. Fl. oecon. s. 53.
Kullornas slägte skiljes från flera andra af mycket lika
utseende, såsom Kamill-blomstren, Krageblomman, m. m.
i synnerhet genom det fjälliga blomfästet, hvilket hos de
nyssnämde är bart. Och som de dertill hörande arter
genom strålkantens olika färg, gul eller hvit, äro sinsemellan
utmärkte, har man också iakttagit den vid arternas
uppräknande. Färgkullorna ha redan (n. 62) visat ett exempel af
de med enfärgad blomma; Surkullan hyser deremot sina
mot disken brokiga strålar. Denna art är annuel och har
en vriden rot; en mycket grenig, upprät, bladig och slät
örtstam. Bladen äro dubbelt partaggade samt fint delade,
lifligt gröna, och sällan med något ludd eller hår. På
blomfodret synas dock sådana. Blommorna sitta ensamma på
enkla skaft mot toppen; deras disk är guldgul och mycket
convex, och strålarne hvita, aflånga och i yttersta ändan
3-tandade. Mot natten lägga de sig bakåt. Fröna bli aflångt
eggformiga och platta, alldeles utan krus, men med fåror
och ibland skroflige; och fästet hvarpå de sitta forlänges
småningom till koniskt, betäckt med hårlika fjäll, kortare
än småblomstren under blomningen.
Den obehagliga sura eller egna lukt som örten, i
synnerhet under blomningen, äger, gör den lätt ökänd. Den
är ock rätt allmän vid gator och vägar samt nära bebodda
ställen, och får gemenligen stå qvar för kreaturen. Får och
Getter ses likväl afbita den. Enligt gammal sägen älskas
Surkullorna af Paddor, som gömma sig under örten, och
det är derföre man ansett dess utrotande nödvändigt i och
kring bi-gårdar, hvilka icke vinna genom sådana gästers
närvaro. Bi påstås också vantrifvas af lukten, och Loppor
icke mindre sky för en dylik blomqvast. Någon skärpa
döljer sig troligen hos vexten, emedan man sett blåsor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
