Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PEZIZA ONOTICA, tJMBRINA OCH ALUTACEA.
Pezizenie eller Skålsvamparne föreställa hel och hali-
ne concava fruktfästen, hvilkas väsende äger olika fasthet,
än geléaktigt, än af vaxets eller lädrets consistens, sam-
mansatt af ofvannämde fruktgömmen, tätt och parallelt för-
enade samt fyllda med fröknopparne (sporulae) till ett be-
stämdt antal (merendels 8). Vid full mognad brister eller
försvinner den hinna som betäckt svampens yta, hvilken na
mera framställer, med synglasets biträde, en af de finaste
öppningar porös utsida , livarigenom fröna spänstigt utdun-
sta som en rök vid minsta vidrörande, eller blott för ande-
drägten. Häruti hafva de flesta egentliga svamparne något
gemensamt; men hvad formen angår tillhör den endast Pe-
zizorne. I storleken äro de liksom andra vextfamiljer skilj-
aktiga : jättar och pyslingar. Peziza Cacabus, i Ostindien,
är mer än alnen vid tversöfver, och åter 100 af samma
slägte hinna knapt till bredden af en linie! Nära 200 ar-
ter äro redan antecknade, och af dessa tillhöra kanske hälf-
ten vår Flora; och det är bland denna legio som vi uttagit
de trenne hvilka här föreställas.
Ingendera af dessa är allmän, och den förste och tredje
ar det än mindre. De förekomma tillfälligtvis på skugg-
lika och med löfträd bevuxna ställen, der marken är bsr
och fuktig samt jorden blandad med lera. Bland gräs trif-
ras de icke, utan helst der andra multnade vegetabilier
finnas. Ofta vexa de gruppvis, hvarigenom formen blir
oordentlig, och detta händer i synnerhet den andra och
tredje arten, hvilka komma hvarandra i flera afseenden
nära; men den större är mera läderlik, den mindre tun-
nare och sprödare, att icke nämna färgen, som genast ut-
märker dem. Deremot är den öronlika så egen både i
form och yta, alt den vid första åsynen igenkännes. Alla
dessa äro af kort varaktighet. Efter dygnet börja de of-
ta antingen att upplösas, eller förtäras de af invertes larver,
hvilka synas samtidige med svamparnes väsende.
Vi känna ännu ingen nytta, hvarken för Apteket eller
hushållet hos dessa. Det gifves väl en svampart, (som orig-
tigt blifvit förd till Peziza och sedan till Tremella (Peziza
ellar Tremeila Auricula, ehuru den är väl snarare ett eget
slägte), det är den så kallade Judas-Öron, hvilken man af
ålder begagnat till utvertes bruk, i ögonsjukor m. m. hvar-
om vidare torde en annan gång få anföras.
Tab. — 1. den öronlika Skålsvampen. — 2. den storå
bruna, — 3. den sämskfärgade. Alla i nat. storlek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
