Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Slhigen knappfonnig (Cephaloidei), intaga Trattlafvarne, i
allmänhet så kallade, deras rum. De åter, hvilka egent-
ligen bära detta namn, äga såsom allmänt kännemärke: det
gemensamma fröfästet likt en fri fjällbladig broskaktig
skorpa, bärande pipiga bålstänglar med eller utan laf-
hus. Det enskilta fröfästet är klotformigt ntan kant, och
blir omsider kupigt, inunder tomt, sittande i toppen af
Stängeln. Skifvan som beta eker lajhnset är färgad, inuti
likhaltigi kanten inböjd och inunder conkav.
Detta slägte är ganska start och i anseende till ota-
liga artförändringar svårt att till arterne rätt åtskilja. Tratt-
laFven (G. pyxidata) bevisar detta, till upplysande af hvil-
ken, förändringarne nu bifogas. De fleste äro icke säll-
samma på ljunghedar och torra steniga skogsbackar.
Längre tillbaka, snart par sekler sedan, inbillade man
sig, att Trattlafven ägde amiscorbutisk Iäkedoms-kraft, och
mycket senare har den fått narnn af specificum för kik-
hosta hos barn. Sjelfva Cullen tillstyrker en dekokt deraf,
såsom lättare för barn att nyttja än kina. Detta anföres
likväl berättelsevis. Lafven hyser ett hartsaktigt extraktift
ämne, hvilket torde väl kunna vara i något fall verksamt.
För analysen af Lafven, ha vi att tacka Kgl. Förste Lifm.
Westring, som äfven upptäckt färgämne hos honom. Ge-
nom anställda färgförsök har samma berömde forskare derur
erhållit Vigogne, Karmelit, Chamois och andra gula och
bruna nyanser. Om den egentliga detaljen af färgproces-
serne, se det ofvanåberopade verket.
Bägar-Lafven är en mycket sällsammare och ehuru
förut med den förre förblandad, säkert särskilt art, men
säilän funnen utom på ölands Alvar, der den vexer ymnigt
och alltid oförändrad. Bladen äro af segare natur än van-
ligt hos sJägtingarrie, och bägatne äro helt korta, enkla
samt nästan cylindriske, utanpå blägröna och beströdde m6d
platta, grå vårtor, som få naggad kant. Lafhusen äro små,
platta, mest ensamme sittande, föga upphöjde, i början
röda, men bli slutligen alldeles svart^.
Tab. Fig. r. Trattlafven. — A. artförändringen sim
plex. — B. en större af densamma. — C. artförändr. sta-
phylea. — D. en större sf syntheta, — E. syntheta frukt-
bärande och i äldre tillstånd. — F. artförändr. lophyra. —
G. ett lafhus. — aa.) skifvan med fortplantnings-kornen
deri innesiutne, — bb.) nedböjda omkretsen utan kant. —
c. undre sidan; (de sednare figg. förstorade). — Fig. 2. Bä-
gare-lafven. — A. i nat. storlek. — B. en del afskild, tilli-
ka med en * scyphus, förstorad. — C. en del af scyphus
upptill vid kanten afskuren och mycket förstorad — aaa.
Cephalodia. — bb. Verrucce,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
