Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELIANTHEMUM oel andi cum,
Cis tus celandicus Linn.
ÖLANDS SOLHVIFVA.
Stammen är träaktig, kulliggande, och utan
stipler. Bladen äro mot hvarandra sittande,
a fl ånga platta, merendels bara, eller i kanten
äfven som bladskaften håriga. Kronbladen
äro af lika längd med blomfodret.
Persoon Synops. 2. p. 77. n. aa. Linn. Fl. Sv. p. 284- Cl. P olt-
Akda. Monogynia. — Liljebl. Sv. Fl. s. ai5. K!, 9
Encjvinnade. — IVahlenb. de Veget. & clim. Helv. p. 108.
P x
i å den märkvärdiga Kalkstenstrakt af Öland, som kallas
Alvaren, förekommer denna art af Solhvifvan, så väl som
flere, på andra orter af Riket okände vexter. Den är
visst icke någon artförändring af den som förut är beskrif-
ven (N:o 39«), utan verkligen egen. Roten är hård och
trädaktig, stiger djupt och rätt ned, och delar sig i flera
smalare. Stammen är busklik., ända ned fördelt i många
trådsmala grenar, merendels alla kulliggande, styfva, trin-
da, rödbruna, de äldre närmare roten bara samt ojemna
af förra , årens bortfallna bladstjelkar. Bladen sitta midt-
emot hvarandra, små, aflånga med platt ej nedböjd kant.
På ytan synas de bara, men vid noga granskning upptäc-
kas oftast spridda korta tilltryckta hår, som sitta nästan
tofsvis; i synneihet äro de yngsta bladen utmärkt håriga
äfven som bladskaften, hvilka till hälften omfatta stjelken.
Bladfjäll saknas alldeles. Blommorna visa sig i Juli, färre
eller flere klastals, på korta, raka blomskaft som utgöra
toppändan af grenarne. Blomkronans blad äro knappt längre
än blomfodret, stå åtskilde och äro i ändan rundade och
någon gång urnjupne, enfärgade gnla, ulan fläck, och mest
öppna omkring middagstiden. Blomfodret är icke tillba-
kaböjdt som på den allmänna Solhvifvan. Dessutom äro
den krökta pistillen, och för synglaset borstiga och ibland
5 och 4-klufna märket, goda skiljemärken.
Denna måste icke förblandas med en annan art som
IJacqvin och Decandolle tillagt samma namn, men kallas
nu H, alpestre och finnes i Österrike och Schweiz. Den haj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
