Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HABENARIA ALBIDA och VIRIDIS.
Både den hvita och gröna här beskrifna arten,
räknade v. Linné, och nästan alla författare (utom v. Haller)
efter honom ända till år 1800, till det så kallade
Saty-rium, men som vid nogare granskning befunnits utgöra
arter, hörande till Hera genera, hvilka hädanefter
förekomma. Således först:
Hvit Salep, ehuru visst icke en allmän vext, finne»
dock flerestådes inom Riket. I Skåne är den längesedan
anmärkt och sedermera äfven i Halland, Vestergöiland
och Småland, och ändtligen upptäcktes den äfven af Dr.
Wahlenberg inom Lappmarkens gränser vid Waranger-fjord.
Rötterne äro nästan parvis eller hngerlikt hopknippade,
trinda och spetsade, köttiga och släta. Örtstjelken är
qvar-ters lång och besatt med mer och mindre breda,
lansett-lika, lifligt gröna, släta blad; de understa nog
trubbiga.-Axet är tätt och mångblommigt. Blomskärmarne af frukt*
ämnets längd, samt blommorna små, halföppna och
hvit-aktiga. De inre blombladen äro ljusare gröna, äfven som
blomläppen, hvilken är 5:flikig: den medlersta Hiken nåi
got längre och trubbig. Sporren inunder är hälften
kortare än läppen, något inböjd, aflång, men icke 2;knölig
(skrotlik).
Grön Salep är mindre sällsam, och vexer på något
fuktiga skogsängar, och i synnerhet nära fjälltrakterna
ymnigt, äfven som i sjelfva fjällen på gräsvuxna ställen.
Rötterne äro oordentligt handdelte. Örtstjelken af dea
iörres höjd och förhållande, men bladen äro bredare,
ovala, trubbiga, mörkgröna, de öfre Jikväl smala och
spetsigare. Blomaxets skärmar äro längre än blommorna,
hvilka hafva en grön, något i brunt stötande färg.
Blombladen sluta merendels tätt tillhopa i toppen, men läppen
är utanför hängande, mest jemnbred , gulgrön, framtill
5:klufven eller rättare 3:tandad. Den medlersta tanden
är kortast. Sporren liknar en liten rund pung, underst
vid läppens fäste.
Desse arter visa sig hvar på sitt ställe omkring
midsommaren då de börja blomma. Den förstnämnde röjer
en lika lukt som bifolia, men angenämare. De afartef
af båda slagen som vexa i fjälltrakterne, vica sig något
olika: den hvita får där ett mindre tätt och kortare ax;
blommorna bli något större, blombladen hvassare och
Iivitare, samt läppen gul och flikarne lika stora, Den
gröna iår ock större, och till färgen rödlettare blommor.
Tab. — Fig 1 Habenaria albida i nat storlek. —
a. b blommor särskilta, den ena utbredd; större gjorde.
— c. slägtdelarne (hanknappen med pistillen förenad) och
blomläppen.
Fig. 2. Habenaria viridis i nat. storlek. — a. en
blomma naturligt sluten. — b. en vidöppnad. — c.
slägtdelarne samt läppen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
