Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sog.
gyrophora erosa.
liksom en sikt vackert genombruten med små olikformigt
hål, som ger den utseende af hvad fordom kallades fili
grans arbete. Lafvens substans är något styf, men tunn,
skör, inuti gråagtig, och af mörkgrön färg å ömse sidor
då den blir fuktig. I storleken erhåller den från i—-i£
tums tverlinie.
Den andra eller Yfver-Lafven, har lika, fastän något
oordentligare rundad, form, och mycket ojemn flikig kant,
slarfvig och naggad. Ofvanpå är den svartbrun, nästan
alldeles betäckt med små, vårtlika upphöjningar, som
göra honom skmflig eller skrynkig, och desse äro merendels
ljusare eller gråbruna. På undre sidan är den svartare
och slät, utan minsta tecken till fibriller; ibland är den
likväl brun och ojemn af de små groparne gent emot
upp-höjningarne å öfre sidan. Med synglaset betraktad,
befin-jies ock ytan bestå af små upphöjda prickar, hvilket äfven
bör förstås om Siktlafven och Here af slägtingarne som
framdeles förekomma. De på öfre ytan strödda fröfästen
äro merendels aflånga och icke så mårgfållade som på
den forra, men mer glänsande. Lafven är till sitt väsende
tunn, läderlik men skör, inuti svart då den brytes, och
grönskar ternligen når han blötes. Den fås ända till 2 tum
i diametren.
Denne arten är icke så allman, men träffas i
bergstrakter, på öppna, flata klippor, särdeles i Fjäll-Orterne,
men äfven derifrån aflägse, såsom på Kålmården, i
sällskap med flera sina fränder.
Begge desse Lafvar finnas året om på nämnde ställen.
Vid de försök som K. F. Lifmedicus IVestring äfven med
dem anställt, har den första icke visat något rödt
färgämne, så vanligt eljest hos Nafvel Lafvarne, men väl ett
mörkbrunt, som dock icke meddelas åt ylle under
dige-stionen,’ men lättare åt silke. Det förra fick emedlertid
omsider en carmelit färg, som tål kokning med tvål.
Sil-ket åter erhöll en Ventre-de-biche med glans, äfvensom
en stark carmelit. Yfverlafven röjer deremot ett violet
färgämne vid vanlig digestion; likväl fela ännu vidare
försök i afseende på dess användande.
Tab. — Fig. 1. Siktlafven, ofvanpå, i nat. storlek. —
b. inunder. — c. ett stycke förstorad t. — d. e. f.
fröred-ningsdelar. — Fig. 2. Yfverlafven, ofvanpå sedd i nat. st.
— b. en flik, större gjord. — c. d. e. f. frör«dningsdelars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
