Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CIRCAEA LUTETIANA.
Stor Circaea.
Culcirse, Stephansört > Hexört. Norsk. Hexeurl.
Dan.-Hexeurt. Tysk. Stephanskraut, Waldkletten. Holi. Sit
Stevemkruid. Eng. Enchanters JSlightshode. Fr. La Circée,
U/ierbe aux magiciennes, Sordere, Cherbe enchanteresse,
Vherbe Sit Etienne. Ital. Circea, erba di S. Stefano.
Sp. och Port. Circea. Pol. Czarownik.
Rysk. Kaldunowatrawa.
StjeJken finluden; Bladen eggrunda, spetsiga,
dunkla.
Linn. Syst. Nat. 12. 56. i. *- FI. Sv. 6. — Sp. pl. ed. JVilld. i. 55*
x. Di Andria Monogynia. — Liljebl. St. FI. 3* >4* *• TvÅmäkniiic,
Enqvinnad. — Roem. Syst. Veg. i. a. 70. z.
I lundar och vid bergsrötter förekommer nog sällsynt
denna från midsommar ännu i Augusti blommande art af
det n:o 667. anmälta Circéslägtet, som fordom varit tillagdt
trolldomskraft och derföre bibehållit namnet af en i
forntiden hos Skalderna omtalad troll qvinna, Circé. I Hera
länder och på flera språk kallas den äfven S:t Stephan*
ört, af hvilken anledning är obekant. Från en årig rot
upstiger rakt denna 1 — 1* fot höga vext med en fint luden
stjelk, hvilken finludenhet fortfar i kanten och på nerverna
af dess eggrunda spetsiga dunkla blad på äfven finludna
a 3 gånger kortare skaft. Endast de nedersta bladen finnas
stundom hjertlikt eggrunda. Både i toppen och på
sidor-na får stjelken sina livita, mången gång rödagtiga små
blommor inom et tilbaka böjdt blomfoder. Genom de
diagnostiska beskrifningarna äro slägtets begge arter
til-räckligen åtskiljda.
Utom af Fåren, som tycka om den, ätes den föga af
några hemdjur, och är i öfrigt icke känd för någon
utmärkt egenskap. På fuktiga skuggrika ställen sprider den
sig ymnigt och gifver för ögal et icke obehagligt utseende.
Då denna växt intager en mager, mera torr jordmån, blifva
bladen gulagiiga, hviiket förmodligen gifvit Hr Liljeblad
anledning at i sin Svenska Flora kalla den Gul Sirsé : en
benämning, som äfven vi, då denna under n:o 676
omtalades, begagnade, och gifvit anledning til en anmärkning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
