Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58g.
SALIX PURPUREA.
Rod - Pil.
RÖdvide, Rodvie. Dan. Seipill, Rudpill, Tyd sk pill. Isi.
Raudavidir. Tysk. Purpurrothe Weide, rot/ie Bindweide,
Bachweide, Sandweide. Holl. Paarsche VPilg. Eng.
Purple VPillow, smooth narrow leaved Willow.
Bladen omvändt lansettlika, sågade, glatta, de
nedersta motsittande. Spiran oskaftad,
egg-rund med et ganska kort märke. Ståndare
en enda.
Linn. Syst. Nat. ia. a. 648. 10. — Fl. Sv. 884- — Sp. pl. ed. TVilld.
4. 67a. 36. Dioecia, Diandria. — Liljeil. Sv. Fl. 3- 39°- Samkuili.
åtskiljd. —■ Pers. Syn. pl. a. 600. 36. — Retz. Fl. cec. 641.
£lhuru mindre allmänt vild, träffas i Södra Sverige
Röd-Pilen, på lös och fuktig jord: en buske ända til 3 alnar
hög. Enligt Herr Retzii upgift förekommer den likväl
vid boplatser, der den både til prydnad och nytta
planteras, hvilket sker med lika lätthet, som med de flesta
sam-slägtingar, medelst vårtiden nedsatta qvistar, som öfver
sommaren flitigt vattnas. Väl har man funnit den, planj
terad i jordvallar, sammanbinda dem; men som de späda
qviständarne ätas gerna af getter, och stundom af hästar
©ch nötboskap, är ingen hägnad af denna buske at
för-vänta Deremot lemna dess långa, risiga, smidiga och
smala grenar en rik tilgång på vidjor til hvarjehanda
Landtmanna behof, såsom vid halmtaks bindning, korgars
förfärdigande o. s. v. Dess inre svafvelgula bark nyttjas
äfven med fördel til gul färgning.
Denna pilart har, i likhet med flera andra, varit
min-dre väl bestämd; således hnner man den i Hojfmans
annars förträffliga historie öfver slägtet sammanförd, efter
Haller och JS/ir/iardt, med Salix helix, från hvilken den
så väl genom sina röda grenar och mindre lansettformade
mestadels allmänt uptil skiftevis sittande blad, som
förnämligast genom sina eggrunda spiror, med icke utdragna
märken, och smalare hängen, är väl skiljd. Den sednares
yttre bark är ock mera gulagtig , bladen vid basen
bredare , och uptil allmännast mot hvarandra sittande. Den
har ock större svulstigare hängen på längre skaft mer af-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
