- Project Runeberg -  Svensk botanik, utgifven af J.W. Palmstruch / Band 9 - Plansch 577-648 /
78

(1802-1843) [MARC] Author: Conrad Quensel, Olof Swartz, Gustaf Johan Billberg, Göran Wahlenberg With: Johan Wilhelm Palmstruch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ögö.

OROBANCHE major.

Stjelken alldeles enkel, med enskildt sittande
blom-skärm. Blomkronan något uppblåst, fyrflikig:
hvar flik trubbig, krusigt fransad. Ständarnes
strängar nedtill hårige. Fruktämnet glatt.

Linn. Fl. Svec. n. 56i. (DmynAJtiA. Angiospermia) Leclie
Scan. p. n. n. 44. Vet. Ac. Hand!. xy44. p. 274, Trattinnick
Ta-bul. 46. p. 25, [O. caryophyllacca). Decand. Fl. Franc. n. 2455,
(O. vulgaris) Sutton Linn* transact. 4. p. 187. t. 17. f. 4, {O,elatior)-

J^land alla organiska varelser synas de riktigt parasitiske
växterna eller sådana som endast kunna förekomma på
andra lefvande växter mest beroende af sitt ställe eller
localen. Det inskränkta rummet tillåter liär icke att
anföra mycket härom i allmänhet, ehuru upplysande det
ock skulle blifva för vårt egentliga föremål. Man kan
blott erinra huru isynnerhet parasitiska örter som växa
på andra örter aldramest förändras efter stamväxtens
beskaffenhet, att vår Cuscuta på Humla och Näsla är som
grofvast, blir mera fin på Linet och slutligen på Ljung
och andra torra risaktiga växter måhända förvandlas till
erregen alldeles hår-fin art. De under jorden eller på
rötter parasitiska örterna synes mestadels få stoftfina fröen,
på det alt dessa må kunna spridas dess mer för att
påfinna tjenligt växlställe. Så är det med Monotropci och
ännu mera med Orobanche, som dessutom har det egna
att växa än på trädaktiga växters rötter än på örters samt
derigenom mycket förändi’as.

Hvad först släglkännetecknena för Orobanche
vidkommer, så öfverensstämmer det med Lathraea
derutiu-nan, att fruktcapseln blifvit enrummig, mera blåselik än
på andra förvandta växter såsom Melampyrum o. d.;
men det skiljes lätt från Latlircea dermed att fröen äro
fina som damm eller pulfver, och det af nyss anförde skäl.
Föröfrigt är fröcapseln uppspringande på yttre sidan och
inuti försedd med fyra fröfästen (tvänne på hvar valvel.).
Honans märke består af tvänne hall klo tfonniga knölar.
Blomkronan är rörformig, krökt, och öppen. Blomfodret
är, åtminstone på vår och anclra större arter försedda med
enkelt ax, delt på inre sidan ända ned till vidfästningen
f iler för tryckningens skull mot axfastet på den sidan
liksom felande, på yttre sidan djupt klufvet och sedan
hvar flik åter tvåtandad.

De Orobanclie-arterna, som först utomlands blefvo
bekanta, lefva på ärtväxter, och deraf härleder sig
slägt-namnet som betyder Ärt—q välj are eller Är
t-strypa re. Den större af dessa utländska arterna, som äfven
"U namn af O. major men bör huiure kallas O, vzta,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:29:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svebotan/9/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free