Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DIANTHUS ARENARIUS.
Sand-Nejlika.
Stjeikarna mest enblommiga (eller också nästan från rr>«
ten delta med enblommiga grenar). Bladen
jemri-breda, sfcarpkantade och spitsiga. Blomfodreif fjåll
agglika, trubbiga. Kronbladen med skagg
(barba-ta), mångdelta med hårfina fransar.
Linn. Fl. Sv. n. 384. Wahlenb. FL Sv. n. 482. Decandria.
Digy-nia. Retz. Fl. Oec. p. 319,
På den tid, då fäderneslandets natur var mindre känd,
omtalte man såsom ett stort under ocli en särdeles egenhet för
Skåne, att der finnas välluktande fält utsträckta till flere
mils längd ut efter hafsstränderna. Detta erinrade om de at
Rosmarin välluktande halskusterna i Södra i rankrike, och
man kunde af dem taga sig anledning förmoda att de Skånska
kusternas vällukt också skulle härröra af någon växt. Den
ai Riksens Ständer till sådana unders och alla nyttiga sakers
efterforskande utsände Linné upptäckte på sin Skånska resa
(jemuf. sid. 74, io4.) att denna lilla och förut knappt
bekanta Nejlika var förnämsta om ej enda orsaken dertill. Den
betäcker de största llygsandsfälten, isynnerhet vid östra sidan
af Skåne, som så ymnigt fått euiottaga Östersjöns sand, och
det aldramest vid och emellan Helgeåns ^mynningar i deti
bugt af landet, som vetter mot bredaste Östersjön och är
mest utsatt för dess stormar. Der blefvo de välluktande
fälten först ryktbara, der fann Linné denna vällukt härröra
af Sandnejlikan, och der hafva vi gjort närvarande
teckning. Med sin findelta blomma öfrertäcker den sanden
nästan som snökofvor, hvilka fläkta och spridas af vinden.
Under denna lätta hvita betäckning finner man sanden fästad af
växtens blåaktiga blad, som ofta bilda tufvelika upphöjningar,
egentligen härrörande af en rot, djupt nedskutande i sandens
fuktiga lager eller hvarf. Att denna så välluktande Nejlika
fortkommer på sådana ställen finner man vid närmare
betraktande ganska naturligt, ty den magra sandens yta upphettas
starkt af solen så att sådan kryddaktighet kan bildas, medan den
undervarande fuktigheten, som på djupet aldrig öfverger
hafs-sanden, underhåller vegetationen. Från den nämnde trakten
sprider denna sig norr åt till Sölfvitsborg och söder ut till
Cimbrishamn. På vestra sidan af Skåne är den deremot
sällsynt och utom Östersjön endast som en flygting sedd
vid Halland och Bohus län. På södra sidan om Östersjön
är den funnen endast, der detta haf är som bredast, på den
mot Skåne mest utskutande udden, Pommern, ganska sällsynt,
alldeles icke längre åt öster eller vester, aldraminst utom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
