- Project Runeberg -  Svensk botanik, utgifven af J.W. Palmstruch / Band 9 - Plansch 577-648 /
226

(1802-1843) [MARC] Author: Conrad Quensel, Olof Swartz, Gustaf Johan Billberg, Göran Wahlenberg With: Johan Wilhelm Palmstruch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ANGELICA Ar Chan ge lic a.

Fjäll-Angelica. Äkta Angelica. Erke-Engelsört.
Stjelken slät, trind, strimmig. Bladen dubbelt
par-bladige: småbladen nästan hjertformige, flikige,
sågade; det yttersta treflikigt. Frukten nästan
klotformig, med nästan lika stora korkaktiga ribbor.

Linn. I’’l. Svec. n. 245. Wahlenb. Fl. Svec. n. 3i4. Pharmar.
Svecica. — jVlurray Appar. Medic. fd. 2. Vol. 1. p. ’Ö73.

De allmännast bekanta ocli erkända arterna af slägtet
Angelica öfverensstämma väl med hvarandra och skiljas från
nästan alla andra Umbellater genom sina blomblad, som äro
lancetformiga, spitsiga och jemnl böjda inåt såsom en
halfcirkelformig båge; men i anseende till fröens beskaffenhet skilja
de sig så mycket från hvarandra, alt många nyaste
Författare, som ensamt af frön velat indela Umbellaterna, skiljt dem
i olika slägten. Vi tycka att här såsom flerestädes irön till
sin form o. d. stå i för mycken öfverensslämmelse med
örtens, i synnerhet stjelkens, beskaffenhet, för att ge någon
bestämd gräns. Vi finna fast mer, att allt detta går i en sådan
progression, som vi icke kunna annat än med en allmän
öf-versigt beskrifva. Från den allmänna och redan under N. 3o3
gifna Skogs-Angelican, som är en temligen smalört med
tunna liinnaktiga frön, kommer man 1 våra norra skogsbygder
till de grofvare så kallade Rjänipiporna, livilka redan halva
mera läderaktiga frön. Sedan finnes så väl på några
hafssträn-dersomi högre bergsbygder, särdeles i björklundar (Laestadius
om Lappm. p» 17. 97 ), en Archangelica, som är ännu tjoc*
kare med äfvenledes tjockare, nästan korkaktiga frön, men
ännu livita blommor. Slutligen hinner man på fjällen till den
egentligaste Archangelican, som i tjocklek och saftighet så
vida öfverträftar andra, att örtsaften tyckes till och med
öfver-gålt i de grönaktiga blommorna, och än mer i de nästan
klotrunda, uppsvälda, mest broskaktiga fröen. Med detta
tilltagande i saftighet följer också en beständigt större smaklighet,
från den skarpt vidriga Skogs-Angelica till den så behagliga
fjällarnas Archangelica, som derigenom blir ett lielt folkslags
läckerhet ocli fägnad. Under det att andra. Umbellater mot
våra nordiska fjällar mer och mer aftaga och slutligen
försvinna, tilltager Archangelican allt mer och mer i godhet,
liksom förenade naturen all sin Umbelhitbildande förmågan f
densamma, och satte den i stället för alla andra. Ingenstädes
växer Archangelican så ensamt och ymnigt som på
Lappmarkens fjällar. Den fordrar det der varande sommarens
beständiga himlaljus uti den höga rena luftkretsen. Den intager der
en region, som då tyckes passande lör énglar, såsom en
verklig Erk-Engels-Ört., Ligger uti ett sådant namn större öf—
vertro eller större sinne för naturen ?.’Annars är det sannolikt:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:29:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svebotan/9/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free