Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RANUNCULUS Lingva.
Am - oi a. Elgmyra.
Bladen svärdformiga, tandade, nastan
stjelkomfat-tande. Sijelken rak, glatt.
Linn. FI. Stcc. n. 4g3. Wahlenb. Fl. Svec.. n. 607-
Graumiil-ler Med. Bot. 3. p. 347. Hahneman. Apoth. Lex. 2. p. 239.
X_J ti det stora och utmärkta R a n u n k e 1 - slägtet, af livilket
Sv. B. redan framstält 8 arter, men det oaktadt ännu liar i4
återstående, är denna ojemlörligt den största ocli mest
stor-blommige, ocli således väl förtjent af att i systematiska
uppställningen, åtminstone bland våra inbemska arter, vara den
förste. Den har äfven i så fullkomlig grad slägtets förut
anförda egentligaste kännemärken, att dervid icke är något att
anmärka, om icke alt den stundom äfven i sitt vilda tillstånd
far flera än fem kronblad. Man ser lätt att den är den
närmaste intill R. Flammula Sv. B. n. 117, men tyckes dock
aldrig på något sätt öfvergå xili densamma. Sjelfva örten är
så smal, lång och rak, att den får ett utmäi’kt
Svärdslilje-likt utseende. Bladen äro riktigt svärdfoi’miga, med
vidfäst-ningen omfattande sljelken och derföre desto mera i stånd
att hålla sig upprätta och äfven stela. Stjelken är ofta två,
stundom tre alnar hög, så att den bland den mörkt blågröna
Kolvassen (Scirpus lacuslris) kan upphöja sina stora
guldglänsande blommor. Uti den olta jemnt mörka massan af
nämnde vatten-växt blänka och blixtra dessa blommor vid
vädrets fläkt så starkt mot solen, att man på långt håll kau
komma i förundran hvad det må vara. Allmogen har såle*
des icke orätt att kalla dem A.-öga eller A mö ja.
Särdeles stor och vacker förekommer den i instängdare smärre
sjöar, som likväl äro belägna i största slättlands trakter, såsom
i Börje sjö nära Upsala, der den allmänt har åtminstone sju
kronblad och således liknar fullkomliga gullskålar. Den
omtalas också af Linné såsom särdeles vacker uti Daimemora
sjön och vid Venerns vikar i Vestergöthland. Hela växtens
reslighet med blommans glans synes på andra ställen
föran-ledt till namnet Elgmyra.
Annars förekommer den uti lugnare mera igenväxta och
gyt-tjefulla åvikar, der deu stundom blir mycket ymnig, men i
allmänhet synes den oftast fordra en nog egen belägenhet och
är icke mycket kringspridd. Den inskränker sig oskså inom
de mera tempererade slättlands-lika orterna från Skåne till
och med Bohuslän, Vestergöthland, Nerike och Upland samt
Gottland. Man har icke funnit den upp uti några högre
skogstrakter inom denna krets, icke heller norr om
ofvau-nämnde gräns.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
