Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63/.
ANEMONE vernalis
Vår-Sippa. Mo-Sippa. Mo-Vippcu
Svepet mangdelt, ganska hårigt, midt på stängeln.
Bladen parbladige: småbladen nästan äggformige,
treklufna. Blomman nickande (cernuus), ined
ytterst utstående kronblad.
Linn. Fl. Sv. n. 483. Wahlenb. Fl. Sv. n. 633.
T_Jtaf det så väl bekanta Sipp-slägtet {Anemone) äro nu de
fleste och allmännaste arterna gifna uti Sv. B. (så att endast
den hos oss rara A. s yl v e stris återstår), och vi kunna desto
bättre meddela någon allmän öfversigt deraf. Det är
märkvärdigt, huru väl detta så naturliga slägte tillhör första våren
och utgör dess välkomnaste fägnad, samt tillika huru
detsamma delar sig i de mest naturliga afdelningar, som tillhöra
mycket olika växtställen, så att nästan intet blir vanlottadt
på dessa vårens förstlingar. Blå-Sippan, Hepatica, som
är den mest afskilda i systemet, tillbör egentligen de
ensligare barrskogarna; de egentligaste Sipporne,
Anemoner-na, finnas mest på ängar; deremot fägnas de torraste
backarna af Pulsatillerna, som der med sitt findelta svepe
och sedan med långsvansade frön utgöra ganska egna
vader-vippor. Dessa vippor såsom intagande de mest synnerliga
«tallen afvexla också från söder till norr på ett märkligt sätt.
Uti sydligaste landsoxlerna, i synnerhet dem, som äro
under-bäddade af yngre stenformationer, finnes den mest iargadfc
och kraftigaste A. pratensis; uti medlersta Sverige är den
både till lär*; och kraft medlersta A. Pulsatilla; och
slutligen i nordligare Sverige återstSju ensam denna här gifna
blekaste och i alla afseenden mildaste arten, A. vernalis.
Denna kan äfven tyckas något närma sig åt de nordligare
egentligaste Sipporna derutinnan, att rotbladen icke, såsom på de
andra Pulsatillerna, äro nästan lika smalflikige som svepena,
utan mycket mera bladlika, antydande någon öfvergång mot
A. sylvestris, som börjar få till och med bladlika Svepen.
Denna egentligast så kallade Vår-sippa, A.
vernalis, förekommer mest och som vackrast i de högre
skogsorterna af Helsingland ända till Herjedalen, i Dalarne vidldre,
i Vermlands elfdal uppom Uddeholm, i Vestinanland vid
Hedhammar, på Tiveden och Holveden ända nedåt Vestra
Småland och dess gräns mot Halland. Särdeles i de
förstnämnde högt mot fjällen belägne trakterna synes forntida
vattenflöden hafva nedsköljt och tilldanat de af finaste sand
bestående så kallade Tallmoarna, som till den grad
öfver-träffa vanliga skogshedar i torrhet, att de kunde jemföraa
med flygsandsfälten i söder. På dessa växer Vår-Sippau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
