Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slag tel De på marken alltid nedliggande bladen och den
äf-venledes oftast nedböjda stängeln har föranledt till
slägtnam-net, som skulle beteckna att växten liksom af lättja icke
uppreser sig.
Våii allmännaste här föreställda art har oftast djupt
penn-tandade blad och blomstängeln delt i flere grenar, som sluta
med temligen smala blommor. Detta tyckes hafva mycket
sammanhang med dess sena blomningstid, hvarafden fått sitt
namn; ty efter höbergningen börjar den att frambringa sina
öfversta blommor, hvilka sedan allt längre ned på stängeln
fortfara att framkomma ända till hösten, och stundom då
blif-va som talrikast eller på de många korta rotskaften
åtminstone synnerligast, sedan nästan alla andra blomster äro
förbi. Hvad som då under denna blomsterfattiga årstiden gör
dem ännu mer utmärkta, är deras bestämda tid att öppna och
tillsluta sig: det förra kl. 7 f. m. det sednare kl. 3 e. m.,
så att de utgöra en hufvudbeståudsdel uti ett möjligast
bäst inrättadt så kalladt blomsterur (livarom kan ses
Hoffberg anv. 3. uppl. s. 44.). Denna växt är en af de
allmännaste på torrare ängsmarker nära byar öfver hela
riket ända upp i Lappmarken. I de nordligare bergstrakterna
blir dess blomliufvud ofta svartbårigt och stängeln, som det
kan synas för den korta blomstringstidens skull, enblommig,
genom livilket allt en så olik form uppkommit, att den
blifvit ansedd såsom en egen art under namn af laraxaci. Att
denna likväl hos oss icke är beständig, se vi äfven deraf att
växten i sydligare Sverige förekommer nästan på samma sätt
hårig. Den får äfven på saltaktig mark alldeles helbräddade och
blåaktiga blad liksom Taraxacum på sådana ställen erhåller.
Således blir det ungefärligen like svårt att för dessa begge
växter uppge alldeles beständiga skiljemärken, men det
oak-tadt måste man anse för oriktigt, att lör skiljemärkenas skull
sönderdela det, som naturen icke riktigt åtskiljt.
Dess smak är liksom hos de lleste Hal fblomstrige
växter (Semijlosculosas) något beskaktig och dexrföre
kanske mindre behaglig för de flesta kreatur. Likväl skall
hästen, som snarast vill hafva starkt smakande örter, äta den
begärligt. Svin och getter försmå den icke heller.
Tab. är ritad vid Upsala efter ett mindre på torrare fält växt stånd,
hvars åt andra sidan vettande blad och stänglar icke lått rum på
tabellen utan synas afstympade; annars så valt, att det bör kunna
ersjit-ta den brist på goda figurer af denna växt, som verkligen varit.
Of-ver bokstafven a. synas ett nytt skotts mindre delta blad. Stängelns
öfversta blomma är gången i frö, men den nedersta ännu icke
utslagen, enligt den ordningen i blomstrandet som vanligen iakttases. b.
Frö’med en fjunstråle. c. Tvänne sträfhårige blomfoder ritr.de efter
stånd tagne i Norska Nordland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
