Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Första barndomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hus, krokiga gator, stenläggningen knagglig och stygg. Vackra
promenader hade man icke, men trädgårdar funnos, dock ej
många. Nu mera hafva Köpingsboarne lärt sig, att åtskilligt
kunde göras till att försköna deras fula stad, och åtskilligt
är gjordt, så att det nuvarande Köping är i den delen alldeles
icke vanlottadt.
Men i min barndom, när man såg de fula husen, kunde
man icke lätteligen föreställa sig, att innanför deras väggar
skulle finnas ett så bildadt lif, som der verkligen fans. Mina
barndomsminnen hafva lärt mig, att våra s. k. småstadshålor
alls icke äro att förakta. Man kan i en sådan »håla» lefva
rätt angenäma dagar.
Detta bör kunna ske ännu lättare nu än i min barndom,
ty civilisationens medel äro mycket mera tillgängliga, än de
voro på den tiden. Jag ser en stor skilnad mellan Köping
nu och Köping då. Jag har vid mina besök i senare tider
sett stadslifvet derstädes, lifvet i industrielt afseende utveckladt
på ett sätt, som ingen Köpingsbo i min barndom kunde
ana, och sent omsider hafva äfven några prydligare hus blifvit
byggda, dock ej särdeles många. Mera har folkmängden
ökats; Köping, när jag var Köpingsbo, hade något öfver 1000
invånare, nu äro de öfver 3000.
Mina föräldrars bostad, prestgården, låg på stranden af
den lilla ån, och till gården hörde en ej obetydlig trädgård.
Stället ansågs vara kanske den angenämaste platsen inom staden.
Den enda allmänna plats, som kunde kallas vacker, var
kyrkogården med den stora, rätt vackra kyrkan, det höga tornet
och den vidsträckta utsigten öfver den bördiga slätten.
Jag förstod icke på den tiden, att en slättmark kunde vara
vacker, och jag behåller ännu en stor förkärlek för kuperad
mark, skog och berg, men jag har dock lärt mig att värdera
naturens skönhet, äfven på slättlandet. Detta lärde jag mig,
när jag fick se Tunaslätten i Dalarne och när jag bodde i
Skåne.
Köpings kyrka är mera märkvärdig, än socknekyrkor i
allmänhet kunna vara. Särskild uppmärksamhet förtjenar altartaflan
för sina minnesmärken af medeltidens bildskärarekonst
på taflans ena sida och målningarna på den andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
