Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Första barndomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kungsör är beläget på ömse sidor om Arbogaåns utlopp i
Mälaren, och vattnet bildar gräns mellan Södermanland och
Vestmanland, ehuruväl icke länsgräns, ty Vestmanlands län
sträcker sig ett stycke in på Södermanlands landskapsområde.
Der utbreder sig från höjden på Södermanlandssidan en vacker
utsigt öfver Mälarfjärden, men på Vestmanlandssidan stod det
gamla jagtslottet, der kon. Carl XI höll sitt hof; slottet var
ett stort trähus, som förgicks genom eldsvåda omkring början
af 1820-talet. – Strömsholm åter har ännu i dag sitt kungliga
slott i godt behåll, med en vacker belägenhet på en holme
i Kolbäcksån, omgifvet af forsande vatten, ej mycket långt från
strömmens utlopp i Mälaren. I bredd med strömmen sträcker
sig Strömsholms kanal; helt nära ligger stuteriet; det ena med
det andra var ett nöje för mig att få se någon gång.
Grannstäderna Arboga och Vesterås hade det ryktet, att
folket var något sqvalleraktigt, der sades ondsinta skandalhistorier
vara gängse. Ryktet var icke ogrundadt, åtminstone
hvad angick Vesterås, men om Köpingsboarne ville anses alldeles
oskuldsrena i den delen, så kan väl hända, att oskulden
icke var alldeles utan all likhet med fariseernas rättfärdighet.
Jag minnes ett par skandalösa händelser. Men visst är, att
vanligt småstadssqvaller hördes ej mycket.
Jag talar med liflig känsla om min fosterbygd, den bygden
är mig mycket kär. Fosterlandskärlek brukar man räkna
såsom en god egenskap; jag tänker, att begreppet kan utsträckas
till hvad jag ville kalla hembygdskärlek. Kärleken till fäderneslandet
är för mig först och främst en kärlek till den ort, der
jag lefde min barndoms harmlösa dagar, och hvarifrån föräldrahemmets
hågkomster omsväfva min själ. Det är mig icke
möjligt att hysa alldeles samma känsla för Sveriges öfriga
landskap som för mina båda hembygdsprovinser, Vestmanland
och Dalarne. Född i Vestmanland, leder jag dock min härkomst
från förfäder af gammal dalkarlsslägt, och mina senare
lefnadsförhållanden hafva fäst mig mycket vid Dalarne.
Hembygdskärleken kan slå öfver från en dygd till ett fel, om
man blifver partisk för hembygden. Detta är samma fel som
att öfva nepotism för slägtingar. Men så länge hembygdskärleken
är sådan han bör vara, är denna känsla en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
