Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Min barndom i allmänhet betraktad. Början af skolpojkåldern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förstår jag den regel, som blef mig föreskrifven, att aldrig
dricka kaffe och aldrig strö socker på maten. Min far gjorde
ackord med mig, att jag fick mina handpenningar mot vilkor
att ej dricka kaffe och ej förtära socker. Sockerförbudet var
dock mycket begränsadt, ty det var mig icke förbjudet att
förtära andra sötsaker. Jag fick spisa konfekt och syltade
bär, men om jag satt vid middagsbordet och der serverades
sådan mat, till hvilken begagnades strösocker, och alla andra
sockrade på maten, fick jag låta sockerskålen gå mig förbi.
Var jag bortbjuden i sällskap med jemnåriga kamrater och
barnen trakterades med kaffe, fick jag se på de andra, huru
de drucko sina kaffekoppar, men i min mun fick ingen kaffetår
komma. Detta betydde, att jag fick lära mig att sätta gräns
för begäret och att stå vid mitt ord och uppfylla kontraktmessiga
förbindelser. Här var ett kontrakt; jag hade lofvat
min far att ej smaka kaffe och socker; han hade lofvat mig,
att om jag höll mitt löfte, skulle han gifva mig årligen en
riksdaler banko för hvardera försakelsen. Summan var ej stor,
men två riksdaler banko (tre kronor) utgjorde en alldeles tillräcklig
summa för en liten gosse, som hade i alla fall allt
hvad han behöfde. Öfver dessa mina handpenningar, ärligt
förvärfvade, var jag enväldig herre; för deras användande fordrades
ingen redogörelse. Jag höll mitt löfte och fick min
lön; jag lärde att göra rätt för mig och att nöjet jag hade
af handpenningarne ej var gifvet till skänks, men att rättigheten
att njuta nöjet var förvärfvad med det, att jag uppfylde
min pligt. Sådan lärdom är förträfflig för karakterens sedliga
bildning.
Min uppfostran var således anlagd på att utveckla det
starka och dugtiga i karakteren, i fall någon smula fallenhet
dertill fans hos den uppväxande personen, hvilket man på den
tiden icke noga kunde veta. Fullt öfverensstämmande dermed
var också den art af sedlighet och religion, hvari jag uppföddes.
Både min far och min mor voro personer med mycken
religiös känsla, fullkomligt främmande för otrons läror
och tillika otillgängliga för allt religiöst svärmeri. De uppfödde
sin son i en religion af den starka, friska, nyktra arten, i äkta
luthersk kristendom. Min far var uppriktigt tillgifven den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
