Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Min barndom i allmänhet betraktad. Början af skolpojkåldern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke var mycket mörkrädd, jag får nu tillägga, att likrädd
var jag icke heller. – Den andra småsaken, jag antecknar, är
den ledsnad jag erfor, då jag vid hemkomsten från skolan en
dag fick höra, att liköppningen hade egt rum under min frånvaro.
Jag tyckte, det skulle varit mycket roligt att se menniskokroppen
öppnad och skåda inelfvorna, huru de sågo ut.
För öfrigt gick året sin gång enformigt och hvardagstrefligt.
Jag företog mig att föra en dagbok, i hvilken jag
antecknade, huru hvarje dag passerades. Jag är ledsen, att
jag icke har qvar denna handskrift.
Kamratkretsen hos Stenman hade nu ökats, så att vi voro
sju gossar i en liten vindskammare i komministergården, der
Stenman nu bodde, sedan han från att vara rektor i skolan
hade blifvit komminister i församlingen.
Hvad har blifvit af dessa sju, som voro på förslag att
blifva folk? En af dem blef just ingenting, en annan blef
öfverliggarestudent i Upsala och dog i stort elände; en tredje
blef filosofie doktor och lärare vid ett större läroverk, två
blefvo landthushållare och en, nemligen Göran Stenman, blef
sin faders efterträdare i embetet, ehuru icke genast efter
honom.
Året 1826 medförde en stor förändring. Tiden var nu
kommen, då jag skulle skickas ut i verlden, d. v. s. komma
in i Vesterås offentliga läroverk och således lefva i en större
kamratkrets och på annat ställe än hos pappa och mamma.
Men inträdet i Vesterås egde ej rum förr än på hösten, större
delen af året var jag hemma.
Och under den tiden erfor jag vid tio års ålder min första
ansats till hypokondri. Påskhelgen var gången, min bror,
som var en stor skolgosse i Vesterås, hade varit hemma under
påskferierna och medfört en jemnårig slägting och skolkamrat,
vid namn August Hallander. Jag hade haft mycket roligt af
dem; det kändes tomt, när de reste, och tomhetens känsla
var sådan, att jag nästan ville kalla henne en flägt af ett
hypokondriskt lidande. Men det hade sin öfvergång inom
några dagar.
Våren och början af sommaren voro sorgliga. Min far
var mycket illa sjuk, och man befarade en dödlig utgång. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
