Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Gymnasisttiden 1828 - 1831
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hafva gjort en menniska orätt utan att hafva erbjudit
upprättelse [1].
I matematiken hade jag till lärare lektor Erik Bergquist,
en mycket välmenande och rättskaffens man, men knappt rätt
lyckligt danad af naturen för lärarekallet. Och då nu
Bergquist visste, att jag var dum i matematiken, särdeles i algebra,
ville han hjelpa mig med förklaringar, men då nu dessa
saknade erforderlig klarhet, blef oredan i mitt omatematiska
hufvud alldeles ohjelplig. Hade jag fått stå och fundera sjelf på
den algebraiska räkningen, så kunde det kanske blifvit någon
råd, men nu blef jag alldeles kollrig. I mitt hufvud kom
aldrig någon algebra och ej mycket af Euclides. – Men
tacksam mot Bergquist bör jag vara för den personliga välvilja
han visade mig.
Min lärare i historien var en intressant personlighet, Carl
Thomas Järta. Son af en lärd och vitter fader, den
namnkunnige statsmannen och vetenskapsidkaren Hans Järta, hade
sonen ärft en betydlig del af faderns egenskaper. Han hade
starka anlag för prosaisk vitterhet och humanistisk lärdom.
Redan såsom ung student hade han vunnit Svenska
Akademiens stora pris för en historisk afhandling, och han blef
lektor vid mycket unga år, blott 25 år gammal. Hans
undervisning var förträffligt egnad att väcka håg för historiens
studium. Detta behöfdes icke för mig, jag hade den hågen
förut, men derför hade jag också mycken nytta af Järta såsom
lärare. Dock skulle denne mannen passat bättre vid ett
universitet än vid ett elementarläroverk. Jag har förut sagt, att
lifvet på gymnasium var i vissa delar ett sätt att härma
universitetets lif; jag tillägger nu, att Järta nog mycket lekte
den leken. Hans föreställning var, att gymnasium skulle vara
ej blott en fortsättning af skolan, men äfven en inledning till
universitetet. Ibland steg han upp i katedern och höll en
akademisk föreläsning. Detta skulle vara att förbereda
ynglingarne för universitetsstudier. Men han genomgick aldrig
någon fullständig lärokurs. Undervisningen – så tänkte han –
skulle vara en vägledning till sjelfstudium; vissa hufvuddrag
skulle meddelas och egen läsning fylla mellanrummen. Detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
