Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Gymnasisttiden 1828 - 1831
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
coetus, nemligen skommarcoetus, då andra klassen skötte
bastonaden, och storcoetus, då äfven öfre cirkeln gaf sina bidrag.
Denna penalism var af annan art än den, som förekom i skolan.
Der var strykutdelningen ingenting annat än utbrott af ett
rått öfversitteri, men på gymnasium var meningen, att örfilarna
skulle vara straff för begångna felsteg, hvilka väl dock stundom
blott voro förevändningar, men äfven kunde hafva sin goda
grund, ty pliggarne voro visst icke några oskulder. Det fans
hos de bättre bland ynglingarne en ganska allvarsam mening,
att pliggarne skulle tuktas för verkliga oseder, och det var ett
uppriktigt bemödande att skipa verklig rättvisa. Pliggarne
åter fördrogo sitt öde med godt tålamod, ty när de fingo stryk,
tänkte de: »nästa år är jag den, som slår». Hvad mig
sjelf beträffar, fick jag såsom pligg ej mycket stryk, och när
jag var blifven »skommare» och »skräddare», roade det mig
mera att se andra slå än att slå sjelf. Jag kände mig i följd
af min underlägsenhet i ålder uppmanad att icke »hovera»
mig allt för mycket såsom tuktomästare.
Felet i örfilsregeringen var, att icke alla voro rättrådiga;
örfilar gåfvos ofta, som bort varit ogifna, och i synnerhet
fans här mycken småaktighet. Örfilar gåfvos, för det att
pliggen hade kommit in i läsrummet en minut efter
klockslaget, ty det hette att pliggarne skulle passa på tiden
ordentligt. Så fingo pliggarne ock örfilar, om de suttit litet krokiga
i ryggen på läsrummet o. s. v., och dessa oförtjenta örfilar
kunde vara lika eftertryckliga som de, hvilka gåfvos med fullt
skäl för verkliga fel af osedlig art. Och det kunde äfven
hända, att örfilsutdelningen bestämdes af personligt hat. Der
kunde flnnas bland pliggarne någon, som hade fått det ryktet
om sig, att han var »stursk» eller att han var en sprätt, som
ville högmodas med granna kläder, eller att han var en »räf»
eller en lycksökare, en sqvallerbytta, som ville ställa sig in
hos lärarne; då blefvo örfilarne både många och af solid
beskaffenhet. Hade kamratopinionen varit rätt samvetsgrann,
så att illviljan blott träffade den, som verkligen var en stursk
och egenkär drummel eller en grannlåtshögfärdig narr eller
en sqvalleraktig ögontjenare, så skulle örfilsregnet liknat annat
välgörande regn, som faller i god jord, men nu fans ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
