Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Elfsjötiden och vistelsen på Åsby, 1833 - 1835
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en hennes syster. Barnen voro till antalet sex: äldste sonen,
grefve Gösta, var ett år yngre än jag och gymnasist på
Stockholms gymnasium, således alls icke min lärjunge. Men en liten
flicka, fröken Sofi, tio år gammal, var den äldsta bland mina
elever. De öfriga, hvilkas lärare jag skulle vara, voro två små
gossar, Axel och Adolf, den ene åtta år gammal, den andre
hade ej fylt sitt sjunde år. Slutligen funnos der två små
flickor, Antoinette, som var på fjerde året, samt Axeline, ännu
ej årsgammal, född efter sin faders död.
Grefvinnan Lagerbjelke var ett i hög grad aktningsvärdt
fruntimmer. Det fans hos henne en starkt sedlig och religiös
bildning. Och hennes karakter var redbar och flärdfri och
ovanlig deruti, att, ehuru der fans en verklig hjertats godhet,
karakteren dock icke var hvad man kallar sentimental. Det
händer eljest hos fruntimmer, att deras hjertas verkliga
godhet inbäddar sig i ett omhölje af känslosamma fraser, så att
personen förefaller litet pjunkig och likasom ömtålig att röra
vid. Men sådan var grefvinnan Lagerbjelke icke. Hon hade
ett friskt lynne och ett sådant jemnmått i alla själens rörelser,
att hon var sig fullkomligt lik den ena dagen efter den andra
hela året igenom. Hon var hvad man kallar välgörande,
medlidsam för menniskors sorg och deltagande i deras glädje,
kärleksrik i verk och gerning, men det föreföll, som gjorde hon
det goda mera af grundsats och öfvertygelse om
menniskokärlekens pligt än i följd af någon lättrörd känsla. Jag
tänker, att handlingen får ett större sedligt värde, när den har
sin grund i verklig öfvertygelse, än när den blott är ett
uttryck af en ömsint naturdrift.
Fröken Gustava Lagerbjelke var ett fruntimmer om fyrtio
års ålder och hade i sin ungdom varit hoffröken hos
enkedrottningen Sofia Magdalena. Fröken Lagerbjelke var en
originell personlighet, full af små, oskyldiga egenheter, hvilka kunde
blifva föremål för ett vänligt skämt af hennes vänner, dock
alltid förenadt med fullkomlig högaktning. Ty hon var i grund
och botten en god menniska, hjelpsam och menniskovänlig.
Hon deltog gerna i det, som roligt var, outtröttlig att anordna
små nöjen i familjen. Hon var också mycket vetgirig på
småsaker, och hon hade en liflighet i lynnet, hvilken stundom gaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
