Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Hurudan jag var i min ynglingaålder, och hurudan jag blef sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INSKRÄNK r.EIIOFVEN. 167
ännu penningar mycket högt; jag var och jag är mycket rädd
att göra mig större utgifter, än hvad mina tillgångar kunna
bära. Min sparsamhet var dock icke egentlig girighet, hvilken
egenskap också är temligen sällsynt hos ungt folk, men spar-
samheten hade sin grund den, att jag hoppades med spar-
samhet väl kunna lefva anständigt, men icke kunde hoppas
att, fastän sparsamheten anlitades, förvärfva mera, än som
oundgängligen behöfdes. Jag har alltid följt den regeln att
fråga mig sjelf, icke blott h vad jag kunde behöfva, men först
och främst, hvad jag kunde hafva råd att bestå mig. Jag är,
såsom menniskor bruka vara, mycket road af att roa mig,
men åtskilligt, som skulle roat mig ganska mycket, har jag
underlåtit, ty det skulle blifvit mig alltför dyrt. Jag nämner
exempelvis en uppoffring. Jag hade i min ungdom en mycket
liflig håg och längtan att blifva egare till en vacker boksam-
ling, men jag köpte endast det oundgängligaste i den vägen,
ty jag visste, att mina tillgångar icke förslogo för hvad der-
utöfver skulle varit. Derför fick detta behofvet icke vara
något behof, och lusten qväfdes. Jag hade också mycken lust
att se mig omkring i mitt fädernesland, men jag hade blifvit
trettio år gammal, innan jag hade sett något mera af Sveriges
land än Vestmanland, Dalarne, Upsala, Stockholm och Norr-
köping samt vägen dit och derifrån. Ty jag hade inga res-
pengar till längre resor.
Men stora, hårda ansträngningar, försakelser liar jag icke
behöft att göra, ty de båda tillgångarne, arbetsförmågan och
menniskors förtroende, hafva varit tillräckliga för sådana be-
hof, som nödvändiga voro. Tack vare detta, att jag verkligen
har »rättat munnen efter matsäcken», har det verkligen lyckats
mig att bevara min ekonomiska sjelfständighet och väl litet
derutöfver, som jag hoppas skall komma nyttiga föremål till
godo, sedan jag är död. Och derföre att jag var sparsam i
min ungdom, har jag vid äldre år haft råd både att göra
resor och att köpa böcker. Jag har nu en boksamling, som
väl har varit mig mycket dyr, men också utgör för mig ett
ovärderligt nöje att ega. Matsäcken blef större, och jag rät-
tade munnen derefter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
