Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. G. S. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vANSKAPSiDp]ALET. 217
var blifven en för mig i hög grad intressant person, vistades.
Ett besök i förbifarten kunde icke komma i fråga, då jag var
alldeles okänd i familjen, men jag kände, att det skulle varit
för mig en stor glädje att få se, om också blott i en hastig
öfverblick, det ställe, der jag visste att han fans. Detta nöje
måste jag försaka, ty vägstycket förbi Qvista tillryggalades efter
nattens inbrott, så att jag intet fick se af omgifningarna.
Hade jag egt frihet att sjelf bestämma min resplan, så hade
jag ovilkorligt beredt mig tillfälle att passera detta stycke af
vägen vid dagsljus, men nu berodde jag af mitt resesällskap.
Jag fick tiga, och tiga kunde jag såsom alltid med sådant,
som rörde mitt hjerta lifligt.
Längre fram på sommaren fick jag oförväntadt höra, att
familjen från Qvista var kommen på besök till Leksand för
att der tillbringa en söndag, såsom resande ofta gjorde. Men
jag flck blott se dem på afstånd: det var en svår dag för
mig, ty det gjorde mig en verkligt smärtsam känsla, att, då
han, hvars umgänge jag så lifligt efterlängtade, var mig så
nära, jag dock ej fíck träffa honom. Men jag har verkligen
aldrig haft den egenskapen att vara påflugen, och jag skulle
icke haft någon ursäkt, om jag med min person hade besvärat
en familj, hvilken icke kunde hafva någon anledning att vilja
mottaga besök af mig, som var en för dem obekant person.
Min bekantskap med deras unge son var alltför ringa och
ytlig, för att jag skulle kunnat åberopa den samma, och jag
hade icke heller någon rättighet att förmoda, det han längtade
efter mig så, som jag efter honom. Jag var rädd att vara
efterhängsen.
Efter denna dagen förflöt ett helt år, medan jag vistades
i Leksand och han i Upsala under terminerna samt der-
emellan i sina föräldrars hus, d. v. s. i Stockholm, under jul-
ferierna - ty föräldrarne tillbragte vintern i hufvudstaden -
och under sommaren på Qvista. När han vistades der, be-
funno vi oss båda i samma landskap, Dalarne, men i helt
olika delar af denna vidsträckta provins. Jag tänkte ofta på
Leijonhufvud under denna tiden, men jag tyckte också, att
jag kunde hafva tålamod. Jag tänkte så: för hvarje dag, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
