- Project Runeberg -  Anteckningar om mitt förflutna lif /
270

(1894) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. G. S. L.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det och sorgen; blott det, som är utanför verlden, eger be-
stånd. Då kan man le åt förgängelsen och ej låta själens
frid störas af småsaker. Man ser då, att nästan allt i verlden
är småsaker.

Den 30 april. Återkommen från det stormande vimlet
på nationssalen - det är valborgsmessoafton och glad fest -
skrifver jag dessa rader klockan half tre på natten. Midt under
den muntra sången bland klingande glas och uppsluppen glädje,
tyckte jag mig se den dödes bild i förklaringens ljus. Jag är
friskare till sinnet nu de sista dagarne än näst förut. En
verklig par-force-jagt af små yttre göromål har nnder dessa
dagar piskat mina tankar ut i den yttre verlden. Men på
bottnen ligger det blodiga minnet, jag kallar det blodigt, ty
det har sugit mitt hjertas blod. Den sextonårige gossen be-
herskar mig ur sin graf.

*



Dessa anteckningar har jag afskrifvit ur min dagbok för
år 1844, för att riktigt påminna mig, hurudan jag på den
tiden var, lika som jag förut har påmint mig, hurudan jag var
år 1837. Det kan visst vara möjligt, att den sinnesförfattning,
hvari jag nu befann mig, var en flägt af den verkliga sjuk-
dom, som kallas hypokondri, och skulle kommit att ega rum
i alla fall, men att den hypokondriska rörelsen fäste sig vid
det bestämda föremålet, måste vara ett bevis, huru mägtigt
detta föremål ännu alltid var öfver mig. Men att jag befann
mig i ett sådant tillstånd, detta fick naturligtvis ingen men-
niska veta. Jag lefde nu lika som 1837 två lif, ett ute med
andra menniskor, ett annat hemma med mig sjelí Jag skilde
sakerna åt. Jag hade också just under denna tid särdeles
mycket att bestyra; jag var sysselsatt att utgifva en lång
disputationsafhandling; jag var min nations kurator och äfven
ordförande kurator för hela studentcorpsen. Och studenterna
voro mycket oroliga; skandinavismen vållade buller och väsen.
Jag hade kinkigt emellanåt att sköta mig rätt. Jag fick öfva
mig att göra politik i studentrepubliken. Allt detta skötte
jag oförtrutet och lät ingen menniska märka, huru jag hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:29:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svedelif/0276.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free