Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Stockholmslif (februari 1839 - april 1841)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vänligaste bemötande. Men deremellan lefde vi ett förtroligt
och godt umgänge. Det goda förhållandet oss emellan fortfor
sedermera under en aldrig afbruten bekantskap. Vid äldre år
bosatte han sig på utrikes ort, i Paris, och lefde der utan
egentligt yrke. – Nu är han död.
Flickans undervisning upptog min tid fullkomligt lika
mycket som gossens, och vi kommo godt öfverens. Hon var
i hög grad lärgirig, och jag kan säga, att hon riktigt efterhöll
sin informator, att han skulle lära henne allt möjligt. För
öfrigt kan jag göra beskrifningen om henne helt kort, ty den
kan innefattas i ett par ord, att hon var mycket lik sin mor.
Det klara förståndet, känslans innerlighet och det varma hjertat,
allt detta, som fans hos modern, återfans hos dottern. Och jag
talar ej smicker, men blott öfvar den strängaste rättvisa, då
jag egnar henne, Fredrika Lorich, en mycket stor högaktning,
särskildt derföre, att det mest utmärkande bland hennes goda
egenskaper just var sådant, att motsatsen skulle kunnat
föranledas af hennes yttre lefnadsförhållanden. Hon var rika
föräldrars barn, hon var rikt försedd med naturens gåfvor,
både på utseendets vägnar och på själsegenskapernas, och hon
blef vid fullvuxen ålder omgifven af smicker, men med allt
detta var hon anspråkslös och blygsam.
Tvenne yngre söner funnos också i familjen, med namnen
Johannes och Melker, med hvilkas undervisning jag icke hade
någon befattning. De voro smågossar och gingo i en skola.
——————————
Jag trifdes mycket godt hemma i huset, men trogen min
lefnadsregel att det ena göra och det andra icke låta, intog
jag tillika min plats i en egen liten umgängeskrets för mig
sjelf. Jag räknade flere f. d. studentkamrater, hvilka nu hade
sin verksamhet i hufvudstaden och sammanträffade emellanåt.
Jag blef dessutom gästfritt mottagen så väl af min mors
anförvandter, hvilkas namn, Gyllenbååt, jag här ofvan har nämt,
och jag kom äfven dessutom att umgås i en och annan familj
i följd af äldre förbindelser mellan dem och mina föräldrar.
En bland Upsalakamraterna var hjelten i kamratlifvet,
Silfverstolpe, hvilken nu samlade omkring sig en krets af gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
