Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Lifvet i Upsala såsom docent 1841 - 1849
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i det hela räknadt, mycket större inkomster, än docenterna på
min tid hade, men en inkomstkälla fans, som nu är tillstoppad.
Den fans i mängden af privatister, som läste till studentexamen,
hvilkas antal ökades af sådana, som sprungo bort
från elementarläroverken i förtid, troende sig kunna fortare
och på roligare sätt blifva studenter på enskild väg. Denna
inkomstkälla skulle varit ganska gifvande, om blott betalningen
varit säker. Men det var hon icke, ty denna ungdomen bestod
till ej ringa del af slarfpojkar, som voro mycket osäkra
med betalningen. Men alltid hade jag väl någon inkomst på
den vägen. Och dessutom funnos äfven verkliga studenter,
som togo lektioner för sina akademiska examina. Mitt pris
var en riksdaler och sex skillingar i timmen. Och dessutom
hade jag äfven skrifkollegier. Jag blef af professor Sellen
anmodad att öfvertaga en del af latinskrifningen, och dermed
följde äfven de svenska kriorna, som skrefvos för kameralexamen.
Göromålet att genomläsa och granska dessa skrifverier
var dödande tråkigt, men inbringade mynt. Hvarje
kriabok var värd fem riksdaler banko (7 l/2 kronor), och då
nu böckerna voro många, blef inkomsten god. En gång fick
jag en skribent, hvars krior voro roliga att läsa för
omvexlingens skull, ty de voro skrifna på vers. Författaren var en
på den tiden ryktbar man bland studenterna och hvilken
sedermera blef en man, hvars skrifter svenska allmänheten har
värderat ganska högt. Namnet var Jolin.
Men under de senare åren af min docenttid gingo gossarne
ifrån mig, i hvad beträffade de muntliga lektionerna.
Jag vet ej, om de tyckte, att jag ej var rätt skicklig undervisare,
och dertill kom, att min van Svartengren dref examensdresseringen
i stor skala och med öfverlägsen talang. Med
honom kunde jag ej täfla i konsten att »drilla» studenter,
d. v. s. att exercera dem med examensfrågor. Jag kan icke
heller säga, att jag just saknade detta sällskapet, ty jag märkte
nog, att jag icke var på min rätta plats med dem, och om
penningarne skulle varit goda att vidkännas, så hjelpte jag
mig dock fram i alla fall.
En inkomstkälla fans i vissa uppdrag, som blefvo mig
gifna. Skytteanska professorsarbetet stod obesatt i nära två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
