Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Lifvet i Upsala såsom docent 1841 - 1849
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDRA KUNDRESAN I DALAUNE. 405
ningen föreföll mig sväfvande och oklar. Jag skref i min dag-
bok: »Det är en stor lycka för skandinaviska sällskapet, att
ingen talar derom. Ty om så skulle begifva sig, att sällskapet
skulle gå sönder, hvilket ganska lätt kan hända, så vore det
ganska godt, om ingen visste något om sällskapets försök att
förskaffa sig en tillvaro. Skulle åter sällskapet verkligen blifva
någonting, så kan det småningom göra sig kändt och förskaffa
sig menniskors aktning. Det, som börjas i tysthet, blifver van-
ligtvis mera varaktigt än det, som sker med mycket braskande.
Jag har gått in i sällskapet, dels af nyfikenhet för att se, hvad
deraf månde blifva, dels ock derföre, att jag nog ser, att af
denna inrättning möjligtvis kan blifva något godt. Vi få väl
se. Duger sällskapet till något godt, så är allting bra; blifver
det åter, såsom när berget födde råttan, så vill jag låta dess
i sådant fall snart förmultnande ben hvila i fred.» Mina
aningar, att af detta sällskap ej skulle blifva mycket, gingo i
fullbordan, men alldeles onyttigt blef sällskapet likväl icke.
Det lyckades anskaffa en boksamling af dansk och norsk litte-
ratur, hvilken samling är god och nyttig såsom en del i
studentcorpsens nuvarande bibliotek. För öfrigt började det
nu blifva en fix idé, att det borde vara ett närmare samband
mellan de skandinaviska folken. Idén är god, om utförandet
hålles inom måttliga gränser, såsom ock skedde. Det var
visst icke någon fara, att detta skandinaviska sällskap skulle
anställa några farliga upptåg. Dertill hade sällskapet ingen
förmåga och väl icke heller någon lust. Lifvet, som sällskapet
lefde, blef ej mycket lifligt, och döden kom snart. Sällskapet
lefde några år och uppgick sedan i den s. k. Studentföreningen,
om hvilken jag har åtskilligt att på sitt ställe berätta.
Sommaren under detta år 1843 blef för mig temligen lik
det förra året, ty jag företog nu min andra rundresa i Da-
larne, denna gång i sällskap med min syster; Carl-Johans-
stipendiet fick betala resan. Vi togo vägen öfver Vester Löfsta
och staden Sala till Brunnbäck vid Dalelfven och derifrån in
i Vestmanland genom Norbergs bergslag, den vackra vägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
