Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Lifvet i Upsala såsom docent 1841 - 1849
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGBOKSANTECKNINGAR 1843 - 44. 409
Jag talar icke gerna om hvad jag ämnar göra, ty det är så
osäkert, om det blifver något af. Somliga menniskor finna
stort behag i att tala om sina planer och hvad de skola göra.
Det kan så vara, att man rådgör med sina vänner, men då
skall man vara viss, att man behöfver deras råd, förty man
sjelí är villrådig. Men om man sjelf vet, hvad man vill och
hvad man tror sig kunna uträtta, då är det bäst att ej prata
mycket om hvad man gör. De, som tala mycket om sina före-
satser, borde lära sig bättre förstånd af det, som verlden visar
dem i den stora mängden af felslagna beräkningar, ouppfylda
förhoppningar, öfvergiína föresatser, misslyckade företag.»
En annan gång - det var den 20 februari - skref jag
följande, som är mig en påminnelse om huru jag betraktade
vissa litterära föremål. Jag hade läst en - såsom jag tyckte -
storpratande recension öfver en af friherrinnan Knorrings ro-
maner; recensionen innehöll åtskilligt grötmyndigt tal om
»hvardagslitteraturen», hvarmed månde menats Fredrika Bre-
mers skrifter och väl äfven friherrinnan Knorrings. Det tycktes
mig, att recensenten ville anse dessa skrifter icke vara nå-
got annat än barnsagor. Jag skref: »Låt vara, att Fredrika
Bremer icke står på den poetiska konstens egentliga stånd-
punkt, hennes skrifter hafva ett stort värde i alla fall. Den
estetiska synpunkten är icke den enda. ur hvilken sådana ar-
beten böra betraktas; der finnes äfven en moralisk synpunkt,
en religiös. Fredrika Bremer är på den räkningen mycket
aktningsvärd. Der flnnas lärorika sanningar i hennes skrifter.
Tidningen, der recensionen står, är något klumpig. De, som
skrifva i den tidningen, behöfva lära sig, att man kan vara
grundlig i sak utan att vara grof i ton och stil. Man kan
vara kraftig och kärnfull utan att vara plump och rå. Man
skall icke smickra egenkärleken och blunda för felen, men
man skall fälla sin dom på ett hyggligt sätt. Man kan hafva
björnens kraft utan björnfasoner.» - Jag minnes nog, på hvem
jag tänkte, när jag skref dessa orden, men jag nämner icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
