Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Lifvet i Upsala såsom docent 1841 - 1849
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
426 DAGBOKSANTECKNINGAR 1844.
ordentligt, ej tänka på det jag läser. Jag får icke tid att
tänka för det oupphörliga begäret att samla in i mitt hufvud.
hvad andra tänkt.»
I senare delen af augusti gjorde jag en liten utflygt íör
besök hos mina slägtingar i Vester Löfsta. Der lefde nu
hon, om hvilken jag långt före detta har talat såsom om en
af min barndoms ljusaste minnesbilder, »moster Karin» Wap-
pengren. Det var mycket goda dagar jag tillbragte med henne
och de öfriga på stället. Bildade fruntimmers umgänge har
alltid hört till mina nöjen. Detta var hufvudsaken äfven på
Hagby.
Den 6 september skref jag en anmärkning i dagboken.
Jag hade hört en person yttra om en bland sina vänner, att
han ej ville besöka henne, sedan hon råkat »i misere». Hade
meningen varit, att han föraktade hennes umgänge derföre, att
hon var fattig, så skulle här blott varit den råa högfärdens
otäcka tal. Men nu var meningen icke sådan. Han menade
blott, att det skulle vara bristande delikatess att uppsöka
den, som ej kunde mottaga besöket på samma sätt som i
lyckligare dagar. Detta förstår jag ej. Jag har sjelf i dylikt
fall handlat helt annorlunda. Det är - tycker jag - bättre
att söka sina vänner i deras nöd och betryck än att undvika
dem derföre, att det kunde kännas påkostande för dem att
ej kunna mottaga besöket på sådant sätt, som de skulle önskat.
Den 24 september skref jag: »Det händer, att fruntimmer
gifta sig med dåliga karlar, tänkande så: han har sina fel,
men jag skall göra honom bättre genom kärlekens magt. Jo
vackert! Den magten förslår icke långt till att vänja en
liderlig sälle vid ett sedligt lif och göra en skurk till
hederlig karl. Men hennes egen lycka går i qvaf på försöket;
den tid kommer, då hon står med svikna förhoppningar och
ett förtrampadt hjerta. Motsatsen, att försöket lyckas, är
väl icke alldeles otänkbar, men dock sällsynt. Nog kan kär-
leken verka förädlande, men då skall vara verklig kärlek,
bygd på sedlig grund, och sådan kärlek finnes icke hos en
dålig karl. Fel kunna vara begångna och ångrade, men när
det onda har blifvit bestämmande för karakteren, då har kär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
