Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. Mitt lif såsom akademisk adjunkt 1850 - 1856
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN HISTORISKA PKOF]<>StJRRN l LÜNT). 401
kommo. Den sakkännedomen skulle jag aldrig kunnat för-
värfva mig. Jag skulle såsom juridisk professor blifvit en
fullkomlig odåga. - Derföre och för ingen annan orsak af-
stod jag.
Men från en sak afstod jag icke; jag beslöt att fullfölja
mitt tillämnade specimensarbete i statsrätt. Jag ansåg för en
hederssak att låta hvem som ville se, att, ehuru jag ej dugde
till juridisk professor, jag dock hade sådana studier i stats-
rätt, att, om här varit fråga blott om en lärostol i detta sär-
skilda ämne, jag ej hade saknat skäl att tänka på saken. Jag
ville på detta sätt rättfärdiga mig särskildt inför professorerna
Olivecrona och Lindblad. Detta mitt arbete i statsrätt utgör
den digra boken »Om statsrådets ansvarighet», som jag utgaf
i tryck i början af år 1856.
Året 1855 blef en tid med bekymmersamma tankar, ty en
vigtig fråga uppstod, som jag ej kunde undvika, men som jag
hade mycket svårt att besvara. Frågan var den, om jag borde
sók&professorsembeteti historia i Lund, som var bli f vet ledigt.
Ställningar och förhållanden bådade framgång, om jag
sökte, då nemligen man hade sig bekant, att adjunkten Cron-
holrn, ehuru han fans på stället och var en grundlärd man,
dock ej skulle komma att söka tjensten. Frågan var, om jag
i den ställning, hvari jag befann mig, borde söka mig bort från
Upsala. Här funnos skäl för och emot. För saken talade den
tanken, att befordran till professor väl måste vara det mål,
som hvarje universitetslärare borde önska sig att uppnå. Denna
bevekelsegrund var visst icke främmande för mig, och den för-
stärktes af den förmodan jag hade anledning hysa, att jag
skulle vara välkommen i Lund och att en fruktbärande verk-
samhet der skulle kunna utöfvas, åtföljd af ökade inkomster
för min bergning.
Och likväl tvekade jag. Jag var särdeles belåten med
min dåvarande ställning i Upsala. Flyttningen till det långt
bort belägna stället, öfvergången till den för mig obekanta
omgifningen föreföll mig afskräckande. Mina tankar på Stock-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
