Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Mitt lif såsom professor i Lund 1856 - 1862
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKANE. 505
jag mycket djupt, jag tyckte mig vara kommen till ett främ-
mande land, och jag saknade fäderneslandet. Jag var ju likväl
qvar i Sveriges rike, och äfven om Skåne har sina egenheter,
äro dessa dock ej sådana, att icke en person, som kommer
t. ex. från Mälareprovinserna, lätt nog kan vänja sig vid dem.
Jag fann icke heller någon svårighet dervid, men jag tyckte
mig dock vara kommen långt bort, och denna känsla var icke
behaglig. Säger man, att Skåne ligger närmare till Europa,
så är detta ett tomt tal. Skilnaden i afstånd betyder ej
mycket med vår tids förbindelsemedel, och om dessa ej funnos
på 1850-talet, så var skilnaden dock ej större, än att en skå-
ning, om han reste utrikes, kunde göra sin resa på ett par
dagar kortare tid, än som behöfdes för en Stockholmsbo. Nå-
got lifligare intryck af främmande länders seder och bildning
erfor jag aldrig i Skåne. Till och med granskapet med Köpen-
hamn tycktes ej mycket betyda. De båda närbeslägtade uni-
versiteterna i Lund och Köpenhamn hade ej mycken beröring
med hvarandra.
Det är ett mycket simpelt tal om jag säger, att Skåne
är ett godt land. Det vet hvar menniska, att man kan lefva
godt i Skåne. Årsväxternas ymnighet och de lummiga träden
gifva ett eget behag åt den skånska landsbygden. Jag lärde
mig der att värdera ett slättlands naturskönhet, ehuru jag
visserligen behåller min förkärlek för skog och berg. Men jag
har mången gång med stort välbehag betraktat utsigten från
Helgonabacken vid Lund, och huru träden växa lummiga i
Skåne, har jag erfarit. När jag kom till Lund 1856, hade
man just icke andra grönskande platser än Helgonabacken,
hvarest träden just icke äro särdeles stora och lummiga, samt
Lundagård, som är en präktig plats, men liten, ungefär ett
trädplanteradt torg. Men vid denna tiden börjades anlägg-
ningen af den s. k. östra promenaden, hvilken hade hunnit
blifva ganska vacker redan då jag skildes från Lund 1862, och
nu är der en herrlig park med djupa, mörka löfsalar och.
lummiga träd. Sak samma med den s. k. Gylleukrookska
allén. Dessa platser förvånade mig, när jag senast besökte
Lund, 1879. Motsvarande anläggningar i Upsala begyntes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
