Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Mitt lif såsom professor i Lund 1856 - 1862
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
510 LTFVET I LUND.
vara mycket stora. Jag kan icke heller påminna mig, att nå-
gon egentlig odåga var kommen från Upsala till besvär för
Lund. Snarare säger jag, att lika som Upsala hade fått Fries
och Lilljeborg från Lund, så hade Lund fått från Upsala en
och annan professor sig till både heder och nytta, t. ex. Hag-
berg, Berlin m. fl. Derföre kunde det möjligen sägas, att Lund
gjorde eröfringar från Upsala, dragande till sig åtskilligt folk,
som skulle varit godt för Upsala att få behålla. Men jag
hörde dock aldrig något sådant klagomål i Upsala, och så
artiga voro Lundensarne icke, att de skulle talat på det sättet.
Snarare funnos de, som med ett visst obehag sågo inflödet
från Upsala i den lundensiska akademistaten. Jag hörde sä-
gas, att en eller annan hade fått erfara en viss ovänlighet,
hvilken dock hade varit öfvergående. Jag nämner detta blott
för att tillägga, att jag aldrig erfor något sådant. Men det
var också en god sak, att jag genom min ditkomst icke hade
stängt vägen för någon infödd Lundensare. Men om det in-
träffade, att en från Upsala och en hemfödd Lundensare täf-
lade om platsen och afgjord öfverlägsenhet i skicklìghetsprof
icke fans å någondera sidan, då var det ju helt naturligt, att
företrädet tillerkändes honom, som var hemma på stället. Det
är en naturlig sak, att man hellre fäster sig vid den man re-
dan känner, än att man skulle, såsom ordspråket säger, »gå
öfver ån efter vatten».
Hvad mig sjelf angick, så, efter som jag nu var kommen
till Lund och der icke var illa sedd, följde jag den goda lef-
nadsregeln att taga seden, der man kommer, och göra mig till
Lundensare »med hull och hår». Om jag vid ett tillfälle,
då strid verkligen fördes, deltog i att befordra en Upsala-
inflyttning, så var den saken verkligen sådan, att sanning och
rätt ovilkorligen fordrade, att jag så skulle göra. Jag var
också i mitt enskilda umgänge mycket angelägen att göra
bekantskap med rena Lundensare, skåningar och skånska
familjer. Jag umgicks visst äfven rätt gerna med kolonisterna
från Upsala, men jag gaf icke något företräde åt detta um-
gänget.
Mitt umgängeslif i Lund var på visst sätt bättre än i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
