Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. Min lefnad såsom professor i Upsala 1862 - 1881
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
594 RESA I FINLAND 1874.
icke kunde taga passagerare om bord på återvägen; jag måste
stanna i Kuopio tre dagar, och jag kände ingen menniska
derstädes. Men jag blef, då jag spisade middag på ett värds-
hus, tilltalad af en finsk man, som trodde sig kunna se, att
jag var främling. Han tog mig om hand, och genom honom
- hans namn och titel var assessor Jonson - blef jag införd
hos biskopen Frosterus och guvernören v. Kræmer, en slägting
till den forne höfdingen i Upsala med samma familjenamn.
På detta sätt blef vistelsen i Kuopio i hög grad angenäm, i
stället att den samma hade hotat att blifva dödande tråkig.
Besöket vid Leppävirta var också ett verk af den finska gäst-
friheten. Jag reste dit, inbjuden af en i granskapet boende
man, häradshöfdingen Bruno, att hos honom tillbringa mid-
sommardagen. Slutligen återkommen till Viborg, gjorde jag
en särskild tur till Imatra för att se det beryktade vatten-
fallet. Visserligen är vattenmassan ofantligt stor, och sam-
manträngd inom trånga bräddar bryter sig denna massa fram
med en förskräcklig våldsamhet, men höjden eller, rättare
sagdt, sluttningen är så ringa, att det hela mera utgör en den
vildaste fors än egentligen ett fall. På stranden låg ett
värdshus, der man spisade mat efter ryska matsedlar och fick
betala mat och nattqvarter efter Petersburgs varupriser. Stället
sades nemligen vara mycket besökt af ryssar. Det samma
hörde jag äfven sägas om Saima kanal, hvars herrliga belägen-
het ryssarne väl må beundra. Viborg sades mig vara en ort,
der befolkningen var blandad af fyra nationer, rena finnar,
svenskfinnar, ryssar och tyskar. Jag har all anledning att
med stor tacksamhet bevara minnet af mina finska vänner,
men denna finska resa hade dock äfven sitt obehag, i det att
min gamla sockersjuka, som hade hvílat i flere år, gjorde sig
påmint, väl icke på- något plågsamt sätt, men dock besvär-
ligt, särdeles på ångbåtarne och på den långa jernvägsresan
från Viborg till Helsingfors. Finska språket deremot vållade
just ingen svårighet utom vid ankomsten till Leppävirta, der
jag på stranden i förstone icke träffade någon menniska, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
