Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Arkitekturen under det sengustavianska skedet - 5. Trädgårdskonst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
avtecknas av en kunnig arkitekt och konserveras. Uppmätningen och ritningarna
utfördes sedan av arkitekten kapten Gerss.
Något allmänt intresse kunde kvarlevorna av den barbariska medeltidens
odling ej räkna på. Den lärde Silverstolpe kallar våra åldriga kyrkor
"minnesmärken av den götiska storheten i massor och osmaken i former och detaljer".
Den katolska kyrkan hade infört i Sverige idel "osmakliga konstprodukter". De
gamla kyrkorna omtalas som skräpgömmor. Arkitekten Ture Wennberg förargas
över deras "uråldriga vanskaplighet" och yttrar, att de "sällan bliva städade
och prydde förr än en eldsvåda förtärt all innanredet, snickeri, troféer, vapen
och damm". Per Hörberg, som prytt så många kyrkor med altartavlor, vill "rena
våra kyrkor ifrån skräp av gamla, illa gjorda sköldemärken, epitafier och annat
ifrån påviska tiden", sådant som är "stridande mot vår tids mera höfsade smak".
Detta i ett förslag till Söderköpings stadskyrkas förbättring, avgivet och antaget
1802. Bland det, som bör utrensas, nämner Hörberg "alla de gamle målningar
på tavlor och murar, som i kyrkan finnes". Han ville likväl, att de skulle
bevaras och förtecknas.
Vi få antaga, att kyrkan i fråga blev vederbörligen "renad". Några år
senare opponerar sig romantikern Hammarsköld mot detta reningsarbete, mot
det moderna "putsnitet" i de "götiske kyrkorna". Fönsterna upphuggas, målningar
överkalkas, murarna vitrappas. Hammarsköld stämplar dylikt som ett
vanhelgande – gamla tiders konst i Sverige borde dock anses värd något intresse.
Visserligen kan ej heller han obetingat gilla dessa gamla träbilder, som förarga
den "höfsade" smakens målsmän. Om den stora Sankt Görangruppen, som i
Storkyrkan väcker obetingat intresse hos gemene man och ej minst hos barnen,
yttrar han i sina konsthistoriska föreläsningar: "Hästen är icke illa formad;
ej heller riddaren, i synnerhet för sin tid betraktad, men prinsessan är alldeles
vanskaplig, och i drakens figur är uttrycket av den högsta förfärlighet med så
överdriven flit eftersökt, att effekten skulle hava blivit karikatyrmässig löjlighet,
om ej den rådande osmakligheten densamma förhindrat".
Molbech har i sina Breve fra Sverig (1812) omnämnt detta träsnideriets
mästerverk med orden: "uhyre stort, temmelig plumpt men ikke uden al Kunst
udarbeidet". Stockholmsposten uttalade senare (1825) en liknande åsikt.
Det är för övrigt ej endast de lärde, som ringakta dylika träbeläten. När
målaren Lauréus på sin utrikes resa beser kyrkorna i Nordtyskland, förargas
han över att överallt få se "fula gamla träbilder och skräp".[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
