Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Karl Johanstidens första skede - 2. Fordran på ideell hållning - 3. Sergels sista år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180 GEORG NORDENSVAN
nödvändigt mönster". Konstnären måste äga ett högre ljus, som leder honom
från den triviala verkligheten till "en ännu högre sfär . . . den som en fri fantasi
erbjuder". Det är Klytia som talar: "Det främsta rummet i konsterna inta den
symboliska, allegoriska och historiska framställningen, emedan konstnären här
äger den högsta frihet."
3.
Sergel framlever nu sina sista år. När han ej plågas av
gikt och melankoli, håller han sig fortfarande vid vigör, ser
excellenser och blå band vid sitt bord och är "bland muntra vänner glad".
Under sömnlösa nätter formar han små skisser i vax eller lera, helt summariskt,
så pass som hans svaga ögon tillåta. När kronprinsen Karl Johan kort efter
sin hitkomst gjort ett besök i den svenske Canovas ateljé och genom sitt
älskvärda väsen vunnit den gamles hjärta, modellerar han med förnyad kraft den
nye härskarens bild, och han är glad över att ha lyckats "få fram likheten efter
de gamles principer, d. v. s. med allt det urval, varav originalet är mäktigt".
Han har nu länge varit ur leken. Förr - skriver han till Byström 1812 -
"kunde jag vara nyttig för mina konstnärskamrater. Tiderna ha förändrat sig,
jag har ingen kredit hos Karl XIII". Majestätet har sin "sculpteur en titre",
och det är monseigneur Göthe, "ett dumhuvud, som alltid finner ett ännu större
dumhuvud, som beundrar honom", medelmåttan, som vinner framgång genom
fjäsk och uppvaktningar hos de stora okunniga, som "veta allt utan att ha lärt
något". Det är med tanke på Göthe, Sergel yttrar om den unge Fogelberg, att
han går sin väg fram utan "fanfaronade och charlatanen". Vid Byström är han
varmt fästad, och i den ungdomsfriska värmlänningen med den stora begåvningen
ser han sin konstnärliga arvtagare, "som många gånger om skall överträffa
sin lärare".
Han är aldrig knarrig mot den nya tiden och ej i onödan mot det unga
släktet. Han har överlevat sin misstro mot konstens utveckling och möjligheter
i Sverige. Ehrensvärd hade funnit det lönlöst att hoppas något av konsten i ett
land, som ligger uppe vid polcirkeln. Även Sergel kan i mulna stunder klaga
över det nordiska klimatet: "en grav för konsternas genius".1 Men andra gånger
betecknar han som en fördom talet om "att vi aldrig kunna uppnå samma
fullkomlighet som folken i ett tempererat klimat - se här en Thorvaldsen från
Köpenhamn och en Fahlcrantz från Stockholm, som gå före i konsterna". Sverige
har proportionsvis flera konstnärer av förtjänst än något annat land.2
Visserligen klagar han över bristen på kamratanda, på idéutbyte och på
uppriktighet från yrkesbröderna - de komplimentera och förtala. Man har
1 Brev till Bossi 19 jan. 1813. - Bossi hade efter 15 års vistelse i Sverige då återkommit
till Rom.
2 Brev till Byström 24 mars och 30 juli 1812.
Sergels sista år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
