Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Parisersvenskar och romare. 1830--40-talen - 9. Karl Gustav Qvarnström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
428 GEORG NORDENSVAN
Student hade han blivit, men att välja ett levnadsyrke var det svåra.
Naturligtvis valde han det för hans läggning minst lämpliga yrket. Truls blev officer
- han var då redan 25 år gammal. Den obetydliga tjänstgöringen vid
Värmlands fältjägare kunde ej utfylla hans tillvaro, vilket ej heller var meningen.
Musiken lockade, måleriet likaså. Han tecknade värmlandsbönder i löjliga
situationer, han tecknade porträtt i svartkrita eller blyerts med känslig
uppfattning och mjukt handlag, hade även försökt att måla porträtt i olja. Men
allt detta var mest för nöjes skull, till dess Södermark tog hand om hans
utbildning. I sällskap med dennes son Per - som även han var underlöjtnant
- lärde Uno att teckna och att kopiera målningar. När gamle "Smark" .-.
Troilis vanliga sätt att skriva namnet - avrest till Rom 1844, idkade gossarna
hemma i Stockholm porträttmåleri i kompani. De fingo fullt upp att göra.
Romresan hägrade för dem båda som det första målet, och för Troili var
framtidshoppet det stimulerande medel, som höll modet och arbetslusten uppe. Han
var ännu så länge anmärkningsvärt sorglös.
I augusti 1845 anträdde de båda löjtnanterna sin romresa. I Stettin måste
de vänta några timmar och hade intet annat att göra än att gå omkring och
driva, trötta efter sjöresan. Troili ville vända hem igen -. han var utled på
reskamraten, som han dock borde ha lärt känna under det dagliga samarbetet.
Per var en stadgad ung man och ett mönster av ordentlighet, men ett måttligt
roligt sällskap åt den bortskämde Troili tycks han ha varit.
Så nådde de Rom, Troili överväldigad av konstintryck. Nu försöker han
att måla - "det går åt helvete", skriver han redan i sitt första brev hem till
Fredrik Dahlgren.
"Smark" tar sitt lärarskap på fullaste allvar. Han är till en början högst
belåten med sina båda unga vapenbröder. "De äro bra gossar i alla avseenden
och arbeta flitigt", rapporterar han till Anckarsvärd.1 "Om dagarna måla de
hemma efter mina huvuden, ibland efter naturen (men sällan, ty modellerna
äro så fördömt dyra). Vissa dagar i veckan krokeras i borghesiska galleriet.
Alla aftnar ritas i akademien, dels efter naken modell, dels kostymer efter
naturen."
Men det dröjer ej länge förrän sämjan visar olycksbådande revor. Dessa
män passa ej tillsammans, hur mycket de än värdera varandra. Troili känner
sig tryckt och plågad. Gamle Södermark är ädel och välmenande, men han
förstår ej en natur sådan som den svärmiskt lagda Troili. Det som förargar
honom mest av allt är fantasteri och sentimentalitet. Han känner sig sårad av
Troilis indolens och slutenhet. Troili lider av att han ej har kraft att göra sig
fri, och Södermark, som själv sitter modstulen och tvivlande framför sina halvt
lyckade målningar, förargas över, att han av idel intresse och välvilja för
gossarna tråkar ut dem genom sitt pedanteri och sina fordringar och - som
1 27 febr. 1846.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
