Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. Oskar I:s regeringstid - 2. Nationalmuseifrågan - Scholander hemkallas, hans förslag, vädjan till Stüler, frågans lösning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
472 GEORG NORDENSVAN
Helgeandsholmen däremot hade bland andra förtjänster "lättheten att komma
åt platsen".1 Dessutom var Kyrkholmen ödslig, ful, trång och till och med
- eldfarlig.
Trots alla invändningar beslöt sig konungen för denna avlägsna plats
(19 mars 1846). Överintendentsämbetet fick nu i uppdrag att utarbeta ritningar,
och för att biträda därmed skulle akademiens resestipendiat Scholander
hemkallas. För ledningen av arbetets verkställighet tillsattes en kommitté, bestående
av Anckarsvärd, Nyström, överste v. Sydow, majoren vid Ingenjörskåren Hjelm
och grosshandlaren Scharp, ordförande för stadens femtio äldsta.
Anckarsvärd tycks nu ha ansett frågan löst. "Allt skall nog gå bra",
resonerar han i ett brev till Södermark, "om jag bara väl får en ritning
appro-berad; får jag väl det, sedan fruktar jag intet och hänger mig icke, om alla
ej tycka om den, blott jag får den anständig och värdig och rymlig för
behovet. Med 500,000 rdr b: o tävlar man ej uti byggnadslyx med Europas
rikare staters byggnader."
Medan frågan dryftades, levde Scholander i Italien, ivrigt upptagen av
fackstudier och av akvarellmåleri. Detta soliga kapitel av hans levnad närmade
sig nu sitt slut. Redan på våren 1854 hade Nyström underrättat honom
om museifrågans läge och om den hedersamma uppgift, som väntade honom
hemma. Scholander, skriver denne i en skildring av hur Nationalmuseum tillkom,2
som "mycket noga" kände till de praktiska byggnadssvårigheterna i hemlandet,
"varest varken fanns materialier eller skickliga hantverkare, undanbad sig i
svaret på det bestämdaste all inblandning i denna vanskliga affär och anhöll
att få vara i fred. Detta brev väckte gränslös förundran, och man trodde
måhända att avsändaren mistat förståndet".
I ett brev till Anckarsvärd (maj 1845), där han kallar "jeremiaden" till
morbrodern något överdriven, visar han sig fogligare: "Har saken gått igenom
och jag däri fått en roll, så skall ivern att efter bästa förmåga uppfylla den
kväva alla tvivel; är uppdraget lämnat åt en annan värdigare, så lyckönskar
jag så de väljande och den valde."
Anckarsvärd föreslår honom nu att för muntliga överläggningar
sammanträffa med sina båda gynnare i Munchen. Scholander levde under denna sommar
i Florens i sällskap med franska kamrater och i arbete över öronen. I sitt svar
till Anckarsvärd ber han att få slippa avbryta sina studier, han misstror sin
förmåga, frågan är ju föga utredd, han ville föreslå öppen tävlan . . .
Men han hade att göra med personer, som visste vad de ville. Följden av hans
trilskhet blev ett nytt brev, som - enligt hans egen uppfattning - "ej lämnade
1 Aftonbladet 6 mars 1846 och 17 april 1847.
2 Manuskriptet är ej publicerat i dess helhet men är i utdrag använt av mig i "Svensk
konst och svenska konstnärer" (1892) och av C. R. Nyblom i sin Scholanderstudie i Svenska
akademiens handlingar för 1898.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
