Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Karl XV:s tid. Konstnärer och konstverk - 2. Tidens smak - Smakledare: Lorentz Dietrichson, Karl Rupert Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 GEORG NORDENSVAN
Men genren bör hålla sig inom sina naturliga gränser. "Idéen är för obetydlig
för att därmed utfylla en stor tavla" är ett uttryck, som upprepas i varierande
ordalag. Det omtalades som ett revolutionärt tilltag, att Boklund målat sin
savoyardgosse i naturlig storlek och utan att utfylla duken med några accessoarer
av intresse. Ännu 1866 kunde Eichhorn undra: "Hur skulle en genretavla in
Lebensgrösse taga sig ut?"
Som ett tidens tecken hade preses Söderberg i sitt högtidstal 1863 påpekat,
att "den lägre genremålningen strävar efter lika rang och värdighet med konstens
ädlaste grenar". Detta sades i samband med en varning för den råe naturalisten
Courbet, representant för ett läger i konsten, som "på de senaste åren
tillkommit". Det kan ej nekas, att en viss betänksamhet mot franska nyheter spåras, man
fruktar att våra konstnärer skola fästa större vikt vid konstverkets yta än vid
dess innehåll. Couture var misstänkt, 1856 hade Aftonbladet sagt ifrån att denne
eftersökte lärare ej var "något passande mönster för en allvarligt sinnad
konstnär", han var ingen "konstnär i högre mening", hans alster saknade "den
högre arten av sanning". Hans metod, som närmast återgick till Paolo Veroneses
behandlingssätt, med klara, starka, rena färger på en lätt, nästan genomskinlig
grund, avsatta på duken med full pensel, pastost, i korta feta drag, som låta
färgen se liksom spacklad ut och som ge ett livligt spel av olika toner - detta
målningssätt var onekligen konstlat, det var receptmåleri, det lockade unga
målare från omedelbart naturstudium och rättframt personligt uttryckssätt. Som
resultat av lärdomarna från Couture stämplade Eichhorn 1866 "det olyckliga
klatschmaner, som för några år sedan var i svang bland våra artister". I själva
verket tyckas de svenskar, som med större eller mindre självständighet följde
mästarens lärdomar - Boklund, Jernberg, Troili, Fagerlin, Malmström - ej
ha tagit någon skada av hans målerirecept. Och i ännu mindre grad läto de sig
påverkas av Courbet. Höckert blev hos oss den främste representanten för
moderna tendenser inom parismåleriet. Inför hans målningar stod allmänheten
tveksam och kritiken avgjort osäker.
De skandinaviska utställningarna väckte skandinavisk
konstkritik, överblickar, jämförelser och mer och mindre träffsäkra
karakteristiker. I Sverige framlockade Stockholmsutställningen
1866 två nya konstdomare, norrmannen Lorentz Dietrichson,
nyförordnad amanuens vid Nationalmuseum, och Karl Rupert
Nyblom, t. f. professor i estetik i Uppsala. Om Dietrichsons artikelserie i Ny
illustrerad tidning - även utgiven separat - yttrade Nyblom i sitt organ Svensk
literaturtidskrift, att "härmed första gången en offentlig konstdom hos oss blivit
fälld, som varit byggd på andra grunder än det personliga hugskottets, det
subjektiva, omotiverade godtyckets lösa sand". Varpå Nyblom följde sin
vägbrytande kollegas exempel - Nybloms anmälan omfattade likväl endast
utställningens svenska avdelning.
Lorentz
Dietrichson, f. 1834, d.
1917.
Karl Rupert
Nyblom, f. 1832, d.
1907.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
