- Project Runeberg -  Svensk konst och svenska konstnärer i nittonde århundradet / II. Från Karl XV till sekelslutet /
58

(1925-1928) Author: Georg Nordensvan
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Karl XV:s tid. Konstnärer och konstverk - 3. Qvarnström och Molin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

58

GEORG NORDENSVAN

sitt konstnärliga skaplynne motsatsen till den betänksamme Fogelberg, som ju

längre han hade en staty under arbete gav den allt fastare form, allt säkrare

betonad karaktär.

Man har förebrått Molin, att han tog sina uppgifter lättvindigt, att han ej gav

sig rö att fördjupa sig i sitt arbete, att tvinga fram karaktären i dess möjligast

största styrka, att i sina
skapelser nå på en gång
plastisk stil och
individuellt uttryck.

Han har själv yttrat:
"Det är brist på tid, som
gjort mig till slarv, och
ej brist på allvar."
Tanken på att han alltför sent
börjat sina studier tyckes
länge ha förföljt honom
och likaså medvetandet
om, att hans förberedande
elementära kunskaper
lämnade mycket övrigt
att önska. Under de fyra
första åren i Rom måste
han dessutom tänka lika
mycket på sina inkomster
som på utbildningen av
sin talang.

Arbetet i marmor
lämpade sig ej för hans
lynne. Han var skapad mera
till att hantera den
smidiga leran än att knacka
på stenblocken och sköta
mejseln. Han skrev från

Molin. Karl XII.
Staty i brons 1868.

Rom: "Kunde jag blott ständigt få modellera utan aitt hindra mig med
marmorarbete, så tror jag och hoppas, att jag tämligen snart skulle kunna reparera den
förlust av tid, jag slösat på handel och vandel."

Han var alltid mera livlig än djup, en konstnär för den stora allmänheten.
De mera fordrande kunde redan i hans tidigare arbeten lägga märke till hans
begränsning. De funno den sovande backantinnan vara en vacker kvinna, vilande
i en osökt behagfull ställning, men av backantinna har hon föga annat än den
kullstjälpta bägaren och vinlöven i håret, som är friserat lika omsorgsfullt som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:32:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svekon19/2/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free