Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Karl XV:s tid. Konstnärer och konstverk - 7. Mårten Eskil Winge, Johan Aug. Malmström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-80 GEORG NORDENSVAN
I denna dikt i färger samlade Malmström sin ungdomliga kraft och känsla,
,gav ett koncentrerat uttryck åt sitt koristnärslynne.
I Dusseldorf målade han ock den figurrika kompositionen "Ragnar Lodbroks
söner, mottagande underrättelsen om faderns död", och Gude hedrade honom
med att föreslå samarbete om ämnet "Vikingar begrava sina döda efter ett
-sjöslag".
Då hade "Heimer och Aslög" emellertid förskaffat honom akademiens kungliga
medalj och nu fick han resestipendium med uppmaning att fortsätta sina studier
i Paris. Vikingatavlan målades emellertid - en storslagen komposition, som
varit värd ett monumentalt utförande. Gudes landskap med dess stora linjer och
dess mäktiga himmel var det huvudsakliga i tavlan, men vederbörande hemma
kunde med gott samvete berömma figurkompositionen för rikhaltighet och god
gruppering.
I Paris målade såväl Malmström som Winge hos Couture. De utförde även
var sin kopia i Louvre, Malmström Tizians Kristus hudflänges, Winge Rubens’
De tre konungarnas tillbedjan. De båda stora dukarna hemsändes 1859. I sina
.självständiga alster höll sig Malmström inom sin egen ämneskrets. Han målade
1859 "Ingeborg mottagande underrättelsen om Hjalmars död", som varit
prisämne under hans elevtid hemma, och "Blenda uppmanande värendskvinnorna
att hämnas danskarnas härjningar".
Vederbörande inom akademien funno förtjänster i Ingeborgtavlan men voro ej
nöjda varken med komposition eller kolorit. I sitt våren 1860 avsända utlåtande
uppmanade de Malmström att studera Paolo Veroneses målningssätt, som står
främst i den riktning han synes ha valt, och som, trots det genomgående gråa,
aldrig blir monotont eller saknar den kraft och den rundning i modelleringen,
som vinnes genom riktig behandling av ljus och skugga.
Tavlan förekom på utställningen 1860 men gjorde ej den lycka den förtjänat
- detta enligt Qvarnströms meddelande till stipendiaten. Bland de andra
tavlorna verkade den grå och matt i kulören. Intet köpeanbud hade avhörts. Men
på nyåret 1861 erbjöd sig konungen, som vid en husesyn på Konstföreningen
såg tavlan bland undanställda dukar från fjolåret, att köpa den för omkring
5 å 600 rdr, vilket han också fick.1
Vid detta lag hade Malmström besökt Italien, hade kvarlämnat Winge i Rom
och återvänt till Paris. Den uppgift, som nu väntade honom, var striden på
Bråvalla. Han hade anlagt målningen i början av augusti 1860 och hoppades
kunna fullborda den till salongen 1861.2
Kompositionens huvudgrupp är samlad på dukens högra hälft. De båda
hövdingarna dominera, Sigurd Ring till häst och den vitskäggige Harald Hildetand,
som sårad sjunker tillbaka på sin stridsvagn. Bland kämparna intar Starkodder
1 Qvarnström till Malmström 4 jan. 1861. - 2 Malmström till Konstakademien l febr. 1861.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
