Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Karl XV:s tid. Konstnärer och konstverk - 7. Mårten Eskil Winge, Johan Aug. Malmström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82 GEORG NORDENSVAN
Att denna uppgift väntar Malmström och Winge upprepas under de följande
åren från flera håll. Att museifreskerna skola bli "deras väldiga livsarbete"
förutspår Dietrichson i sina utställningsartiklar 1866. Malmström anses av alla de
yngre målarna vara den mest genialiska.
Bråvallatavlan sysselsatte honom i Paris ett par år, men den tillfredsställde
honom ej. I ett anfall av missmod genomborrade han en dag Starkodders
ansikte med palettkniven. Att han därigenom skulle ha ödelagt hela tavlan är en
tradition, som betydligt överdrev skadan. Malmström var emellertid alltför
samvetsgrann för att vilja visa allmänheten ett verk, som ej svarade mot hans
fordran på sig själv. Duken förblev hoprullad och utställdes ej under mästarens
livstid.
Andra ämnen från denna tidpunkt voro "Brynhilda vävande : duken sin
älskares bedrifter", "Signe bränner sig inne" och efter hemkomsten ti] l Stockholm
i januari 1864 "Vigher Spä samlande de gamla lagarna" och "Holmgång i
bohusländska skärgården". Bråvallamotivet var dock ej uppgivet, och då
Malmström övertagit den stora ateljé i Molins hus vid Näckströmsgatan, där han
sedan förblev bofast till sin levnads slut, uppspändes där en ny duk av kolossala
mått, och Bråvallaslaget uppstod på nytt.
Det blev en version av paristavlan men ganska olik denna.
Av den sydländska luften, de varma, mättade tonerna fanns här ej ett spår,
tavlan hölls i grått, och den stora duken fylldes i sin hela utsträckning av ett
myller av figurer. Här är bärsärkarlynnet lössläppt, kämparna slå^s ursinnigt,
klubba varandra i skallen och sticka knivar i varandras strupe, ar§;a valkyrior
grimasera i kapp med männen och på marken trängas döda, sårade eller till
det sista stridande kämpar. Från den äldre kompositionen äro endast några
detaljer upptagna, även här ses den gamle sårade konungen på sin stridsvagn,
och i skyn draga de fallna hjältarna på vita hästar till Asgårds fröjcer.
Men i den äldre kompositionen äro massorna bättre samlade och balanserade.
Den nya tavlan är varken monumental eller dekorativ, den gör närmast intryck
av en illustration i jätteformat. De förberedande skisserna ha mera liv och fart,
färgskalan är där ljusare och friskare än sådan den ter sig på den stora duken.
Bråvalla blev konstnärens sorgebarn.1
Medan den blide August Malmström brottades med tredskande nordiska
kämpar, hade han inom nåhåll den svenska naturens poesi och idyll. Det hände,
att hans milda, svärmiska lynne lockade honom från umgängeisen med de gamla
göterna in på helt andra områden. Från de första åren efter hemkomsten till
Stockholm förskriva sig barngenren "Sista paret ut" och fantasien "Älvalek".
1 Den äldre Bråvallatavlan köptes efter Malmströms död för 300 kr. av Svenska
konstnärernas förening, renoverades och uppsattes i Konstnärshuset och senare i Konstakademiens,
trapphall, till dess den förvärvades för det nya Stadshuset, där den - onekligen omotiverat -
blivit insatt i Fastighetsnämndens sessionsrum. Den senare Bråvallatavlan testamenterades av
konstnären till Nordiska museet - den har dock ej blivit uppsatt där.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
