Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Karl XV:s tid. De gamla och de unga - 3. Kiörboes senare verksamhet - Nils Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
GEORG NORDENSVAN
marknaden, hästtransport, hästar med lass och dylika motiv, som ock sysselsatte
Lönnroth.
Landsvägen, bondlandet, karg vardagsnatur var även Nils
Andersons motivkrets.
Han var östgötapojke liksom Malmström, 13 år äldre än denne, hade som barn
vallat får och täljt hästar och kor i trä, hade blivit målarlärling och kommit
till Stockholm för att bli artist, hade varit akademielev i 10 år (1840-50), hade
målat "brödkakstavlor" av det vanliga slaget - 1843 utställde han Gubbe som
tigger, Gubbe som snusar, Gosse med äpplen, Dalkulla i en båt - behandlade
därjämte liksom kamraterna bibliska,
mytologiska, historiska prisämnen.
Efter sin första, korta utrikesresa
1850 slog han sig på att måla bönder
och kreatur, men under sin andra resa
genom. Tyskland till Paris följde han
akademiens "önskan" att hemsända
något i figurväg, studerade då för
Couture och målade en scen från
syndafloden, Johannes döparen -
enligt kritiken ett vackert arbete - en
badande kvinna vid sjöstranden
o. dyl. Efter sin hemkomst 1856 blev
han professor vid akademien, avled
1865 efter en tids sjuklighet -
ryggmärgslidande.
De tre tavlor, som representerat
honom i Karl XV:s samling och på
Nationalmuseum, "Marknadsfärd till
Vernamo" - böndernas rast för att
vattna kreaturen - "Oxdrift" och
"Sorundabönder på väg till Stockholm" över den frusna sjön med oxarna spända
för lasset med bräder, där far och tösen åka, medan en dalkarl i sin morapäls
traskar bredvid - förskriva sig alla från början av 1860-talet. Likaså Höbärgning
(i Göteborgs museum). Någon gång kunde han utbyta sina bönder som
landskapsstaffage mot en resande student, som kuskar i "rapphöna" till universitetet
-. även detta ett typiskt svenskt landsortsmotiv från den tid, då järnvägar ej
funnos.
Styrkan i Nils Andersons konst ligger i dess vederhäftighet. Hans målningar
berätta inga intresseväckande historier, innehålla intet poetiskt eller romantiskt
stoff. Han målade torftiga stenbackar, mariga talldungar, småländska eller
uppländska utsikter. Han hörde ej till dem, som sökte uppsminka bondlandets kärva
Nils Anderson. Självporträtt.
Oljemålning 1852. Nordiska museet.
Nils Anderson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
