Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Karl XV:s tid. De gamla och de unga - 5. Landskapsmålare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL XV :s TID. DE GAMLA OCH DE UNGA
119
när det ej bar av till Vimmerby, där natten gick i vilda lag och utan att artisten
räknade sedlarna, han strödde omkring sig.
En kväll - den 2 maj 1859 - när han åkte hem från ett spelparti fick han
se sin villa stå i lågor, som upplyste hela trakten. Hans betjänt, en torpare, som
kallades Pepparnisse och som gick klädd i grönt livré, hade eldat upp kaminen
så intensivt att hela träslottet brann ned. Enligt Kapten Puffs antagande var det
elden från de brinnande ångbåtarna, som spritt sig i ateljén.
Omedelbart efter förödelsen började byggnaden uppstå igen. Nu köpte Larson
platsen och inbjöd socknens bönder att hjälpa honom bygga. Det lär ha varit
Markus Larson. Havskust.
Oljemålning, Finland 1860.
ett muntert arbete. Det blev hovmålarens specialitet att "fylla bönder med
champagne", och på hemvägen hände det nog, att de hamnade i diket.
Nu gällde det ock för Larson att göra om "de större arbeten som blev
avbrutna genom branden".
Men kassan blev tom, innan byggnadens bottenvåning var uppförd. Den blev
stående som en ruin och kläddes småningom i rik grönska. Den stora utställning
Larson anordnade i Stockholm, visade - liksom resultatet av hans senaste
Köpenhamnsbesök - att han passerat middagslinjen som konstnär. Han ville då
söka sin lycka i andra länder och kom sedan aldrig hem igen.
Han begav sig till Finland, utställde på hösten 1860 i Helsingfors "jättetavlan"
jämte ett tjugutal smärre dukar, som enligt en platstidning väckte "beundran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
