Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Svenska parisare, 1870-talet - 8. Målarinnor - 9. Svenska landskapsmålare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Amanda Sidvall. Konstnärinnans fader.
Oljemålning.
kärnfull karaktärsstudie,
lugn och behärskad,
stämd i grått, mjuk, bred
och koloristiskt vacker.
Piggt och lustigt
karakteriserade damporträtt fin
nas av henne -
exempelvis självporträttet på
Nationalmuseum. Som ett
litet kraftprov står
hennes "Dalkulla", bröstbild,
utförd med käckhet och
kläm, mjukt, saftigt, med
full pensel, i uteslutande
kalla toner, grått, vitt och
något svart, uttrycket
givet med slående säkerhet.
Även Kristine
Sundberg gjorde sig på
1870-talet känd i Paris som
porträtt- och
genremålarinna. Främst stod hon
dock som tavelrenovatris.
Hon restaurerade många
dukar av gamla mästare i
franska statens samlingar.
9.
I det föregående är påpekat, att de unga landskapsmålarnas utlandsresor hemma
sågos med oro, framför allt av ivrarna för utveckling av en fosterländsk konst.1
Kritiken såg med misstro de moderna rörelserna såväl i Tyskland som i Frankrike
och fruktade, att vår ungdom skulle fastna i främmande maner, framför allt att
intryck av franska modernister skulle medföra uppoffrande av form och karaktär
i tolkningen av naturen, leda till ensidigt återgivande av en stämning, ett
fenomen, en effekt.
På den skandinaviska utställningen i Köpenhamn 1872 hade svenskarnas
landskap blivit omtalade som flyktigt behandlade och liksom avsedda att ses i
förbigående. Wahlbergs alster från denna tidpunkt väckte betänkligheter även hemma
1 Se sid. 135-36.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
